Nyheter 5.5.2010

EU bygger upp ny utrikespolitik

EU:ssa rakennetaan uutta ulkopolitiikkaaEU:s höga representant Catherine Ashton representerar unionen inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Foto: Europeiska kommissionen

EU vill ha större internationellt inflytande och synlighet. En ny utrikestjänst, dvs. en avdelning för yttre åtgärder, planeras som bäst inom unionen. Inrättandet av den är en av de viktigaste reformerna som följer på Lissabonfördraget.

Ända sedan början av 2000-talet har ett gemensamt ”utrikesministerium” planerats för EU. Projektet tog äntligen fart i och med Lissabonfördraget och under våren har unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton berett sitt förslag om hur den kommande utrikesförvaltningen ska byggas upp.

Huvudkontor i Bryssel, delegationer runt om i världen

Enligt Ashtons förslag ska utrikestjänsten bildas av en centralförvaltning i Bryssel och unionens delegationer som inrättas runt om i världen. Utrikestjänsten ska stödja den höga representantens arbete, bland annat med samordningen och verkställandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utrikestjänsten ska förbättra konsekvensen och effektiviteten i de yttre åtgärderna och utgöra en permanent struktur för skötseln av EU:s utrikes frågor.

Utrikestjänsten ska lyda under den höga representanten. Centralförvaltningen som består av sex enheter ska ledas av en generalsekreterare. En person som leder förvaltningens praktiska ärenden behövs, eftersom den höga representanten reser runt världen i skytteltrafik. Det har uppskattats att Ashton kommer att resa en halv miljon kilometer i året.

Enligt förslaget ska utrikestjänsten sättas samman av enheter inom kommissionen och rådet vilka har haft hand om utrikes frågor. Den ska också finansieras med medel som anslagits för dessa. En tredjedel av personalen rekryteras i medlemsländerna.

Centralförvaltningen kompletteras av130 EU-delegationer i utomstående länder. Delegationerna ska ersätta kommissionens nuvarande representationer. Delegationerna samarbetar med medlemsländernas diplomater och stödjer deras arbete vid skötseln av de diplomatiska relationerna och konsulära tjänsterna. Finlands ansvar för de konsulära ärendena ändras inte. Hur inrättandet av EU-delegationerna kommer att påverka Finlands nätverk av ambassader klarnar först längre fram.

Arbetsfördelningen är ännu öppen

Utrikesförvaltningen ska vara en självständig organisation. Den företräder Europeiska unionen och tar emot instruktioner endast av den höga representanten. Den höga representanten har en tredubbel roll: förutom att hon representerar EU är hon ordförande för rådet för utrikes frågor och kommissionens vice ordförande. På detta sätt vill man beakta både medlemsländernas och kommissionens synpunkter och hantera helhetsbilden.

Hittills har EU:s yttre förbindelser behandlats i rådet och kommissionen, vilka arbetar på olika sätt. Nu ska de sammanslås till en fungerande helhet.

Det återstår ännu att reda ut den praktiska arbets- och maktfördelningen mellan utrikestjänsten och kommissionen. I förslaget utmålas endast ett nära samarbete. Antagligen kommer kommissionen också i fortsättningen ta hand om handels-, utvidgnings- och utvecklingsfrågor, medan utrikestjänsten koncentrerar sig på utrikes- och säkerhetspolitiken och krishanteringen. Men den höga representanten är den strategiska ledaren för utrikes frågor.

EU:s gemensamma röst?

När utrikestjänsten tar form stärks EU:s utrikespolitik. Unionens storlek skulle tala för även ett större politiskt inflytande än i dag. Problemet har varit en kakofoni av röster inom unionen, och med hjälp av den nya utrikestjänsten vill man nu forma en enda röst. Det finns många aktörer: medlemsländerna, ordförandelandet, kommissionen och den höga representanten. Intressena har gått olika vägar och även en gemensam politisk vilja har saknats.

Inom förvaltningen har man haft problem med överlappande funktioner då handläggningen av utrikes frågor har varit splittrad. I synnerhet har ekonomin och politiken behandlats skilt. Genom det nya systemet förenhetligas handläggningen av utrikes frågor.

Men inrättandet av utrikestjänsten skapar inte i och för sig enighet bland medlemsländerna och löser inte heller frågan om unionens interna maktfördelning. Det återstår att se vem som kommer att föra fram EU:s gemensamma röst i framtiden. I och med att posten som hög representant inrättades avskaffades det roterande ordförandeskapet för handläggningen av utrikes frågor mellan medlemsländerna, vilket kan minska medlemsländernas intresse för dessa frågor. Men å andra sidan förbättras planmässigheten i verksamheten när det roterande ordförandeskapet inte avbryter verksamheten vart halvår.

Utrikespolitiken söker ny riktning 

EU började bedriva en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 1992 när Maastrichtfördraget trädde i kraft och sedan 1997 har det funnits en hög representant för utrikespolitiken. I de yttre förbindelserna har man koncentrerat sig på samarbete och att bygga upp strukturerna för det och i mindre grad på politisk påverkan. Utrikestjänsten som nu inrättas skapar en ny grund för EU:s utrikespolitiska verksamhet.

Den höga representanten ska utvärdera den nya förvaltningen första gången 2012. Men först måste verksamheten fås i gång.

Mer information: 

Europeiska unionens yttre åtgärder (på engelska)
Förslag till inrättandet av avdelningen för yttre åtgärder
Rewriting the ground rules of European diplomacy: The European external action service in the making. Utrikespolitiska institutet