Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 9.7.2010

Idrott – Europas viktigaste bisak

JalkapalloMotionen har en enorm möjlighet att ge allmänheten en mer positiv bild av EU. Foto: Wikimedia Commons.

Europaparlamentet tampas varje vecka med politiska frågor. När Europeiska fotbollsförbundet UEFA:s president Michel Platini håller ett tal där tampas folk däremot om sittplatser. En del får nöja sig med ståplatser. Även idrottspolitiken väcker stora känslor, men först i december i fjol blev idrotten rumsren inom EU.

När Lissabonfördraget trädde i kraft utvidgades EU:s befogenheter att gälla även idrott. Enligt artikel 165 i EUF-fördraget ska unionen ”bidra till att främja europeiska idrottsfrågor och ska då beakta idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion”. Tidigare hade EU:s befogenheter inom idrotten endast gällt idrott som ekonomisk verksamhet. Det är bra att minnas att idrotten hör till de största europeiska folkrörelserna.

Också i Finland finns det många som anser att EU inte ska spela någon som helst roll i idrottsfrågor. Visst ska den det och nu kan den det också. Idrotten hör till de frågor där unionen har behörighet att vidta åtgärder som samordnar, kompletterar och stöder medlemsländernas verksamhet – varken mer eller mindre.

Verksamheten ska ge den nationella idrottspolitiken mervärde. Det första rådsmötet som behandlade idrottsfrågor ägde rum den 10 maj. Vid mötet fördes en offentlig debatt om hur Lissabonfördragets ikraftträdande påverkar idrotten. Alla medlemsstater betonade mötets historiska karaktär och påpekade att både medlemsstaterna och idrottsrörelsen har höga förväntningar.

Bland EU-åtgärderna som i första hand ska vidtas ansåg ministrarna att de viktigaste var att utveckla samarbete kring hälsofrämjande idrott, att skapa bättre förutsättningar för idrottsaktivitet på gräsrotsnivå och att utnyttja idrottens möjligheter till att främja social integration. Eller kan någon påstå att idrotten inte direkt påverkar allmänhetens välbefinnande? Idrotten har en stor potential när det gäller europeisk konkurrenskraft eftersom idrottspolitik kan främja befolkningens arbetsförmåga i hela vår åldrande världsdel. Finland har därför arbetat för att idrottsministerrådet ska anta de europeiska riktlinjerna för fysisk aktivitet som år 2008 utarbetades genom expertsamarbete.

Inom EU diskuteras det jämt hur unionen inte når medborgarna tillräckligt väl och varför EU inte är närmare folket. Motionen har som den största europeiska folkrörelsen också i det här avseendet en enorm möjlighet att ge allmänheten en mer positiv bild av EU. Idrott handlar inte bara om stora pengar, utan motion är i grund och botten samhällsaktivitet på gräsrotsnivå. Med idrottspolitik kan vi framgångsrikt påverka bland annat invandrarnas integration, förebygga utslagning, främja jämställdhet mellan kvinnor och män och öka internationellt samförstånd.

Idrotten är alltså en folkrörelse, en samhällsaktivitet, och som sådan har idrotten en omfattande autonomi. Idrotten är organiserad efter sina egna, interna regler. Denna autonomi återspeglas också tydligt i artikel 165 i EUF-fördraget, som konstaterar att unionen i sin verksamhet ska beakta idrottens specifika karaktär. Artikeln definierar dock inga specifika karaktärer, vilket oroat både idrottsorganisationer och medlemsstater. Det är bra att minnas att det är en gemensam utmaning för alla att trygga samhällsaktiviteters specifika karaktär. Finland har därför önskat att vi genom omfattande samarbete skulle sträva efter att hitta en gemensam, övergripande definition av idrottens specifika karaktärer i syfte att säkerställa idrottssektorns rättssäkerhet. Att enbart låta EU-domstolen avgöra frågan från fall till fall är inte god politik.

Veikkaus Ab:s verkställande direktör Risto Nieminen konstaterade nyligen vid internationella sportjournalistförbundet AIPS möte att uppgjorda matcher och tillhörande penningtvätt och annan brottslighet i dag är ett större hot mot idrotten än dopning. Tyvärr är det så. Uppgjorda matcher och dopning hotar båda även den finländska idrotten. Båda problemen är sådana som varken idrottssektorn eller regeringar lyckats lösa av egen kraft. Vi behöver både polisiärt och politiskt övergripande samarbete mellan regeringar och stater. Problematiken är starkt på väg att inta en plats på dagordningen i Europarådet, där europeiska idrottsministrar i höst ska behandla eventuella samarbetsmetoder.

Till sist lite trivia för vänner av idrottsfrågesporter. 26,3 miljarder tittare följde kumulativt fotbolls-VM 2006. Bolaget Nielsen, som gör tv-tittarmätningar, förutspår att hälften av jordens befolkning och 70 procent av alla män kommer att titta på fotbolls-VM i Sydafrika. Min vana trogen även jag. Den 11 juni-11 juli är nog fotbollen världens viktigaste bisak.

Harri Syväsalmi
Skribenten ansvarar för frågor som rör hasardspel och idrott vid Finlands EU-representation i Bryssel

 

Följ oss