EU vill förhindra export av elektronikavfall

Merparten av elektronikavfallet från Europeiska unionens medlemsländer hamnar alltjämt i något utvecklingsland. Foto: Europeiska kommissionen

Mer än hälften av allt elektronikavfall från Europeiska unionen skeppas olagligt till utvecklingsländer för att plockas isär. Trots att unionen kämpat mot exporten i flera års tid har man inte lyckats förhindra exporten. Europaparlamentet har nu satt upp nya mål för att stävja den kriminella verksamheten.

Merparten av elektronikavfallet från Europeiska unionens medlemsländer hamnar alltjämt i något utvecklingsland, främst västafrikanska länder som Ghana och Nigeria eller Indien och Pakistan i södra Asien. Det här är ett allvarligt problem eftersom de elektroniska apparaterna vanligtvis plockas isär av barn som exponeras för farliga kemikalier när plastdelarna i apparaterna bränns upp. Också tungmetallerna i apparaterna är en stor hälsorisk.  Mycket värdefullt råmaterial går också förlorat, till exempel försvinner guld som skrot från Europa.

Den främsta orsaken till att elektronikavfall skeppas till utvecklingsländerna är att det är dyrt att plocka isär avlagda elektroniska apparater i Europa. Europaparlamentarikern Karl-Heinz Florenz framhåller att orsaken till att det är så dyrt är att apparaterna är dåligt tillverkade. Vissa större företag som Nokia och Sony Ericsson har enligt Greenpeace förbundit sig att tillverka miljövänligare produkter. Men Florenz anser att det finns mycket att förbättra.

Eftersom exporten av elektronikavfall till utvecklingsländerna är illegal och inte heller kartlagd är det omöjligt att presentera exakta siffror för hur omfattande den är. Enligt en inofficiell uppskattning fastnar endast cirka en tredjedel av de olagliga transporterna av elektronikavfall i de europeiska tullarna.

Omöjligt att stoppa den illegala handeln

Europeiska gemenskapen förbjöd redan 1994 export av elektronikavfall till länder utanför det ekonomiska samarbets- och utvecklingsorganet OECD, men medlemsländerna har haft svårigheter att leva upp till förbudet. Beroende på land kan straffen vara mycket oansenliga, ibland endast böter på 200 euro. De lindriga straffen är en av de viktigaste orsakerna till att det varit i det närmaste omöjligt att stoppa den illegala handeln.

Det har också varit lätt att bedriva den olagliga handeln och det har lockat till brottslig verksamhet. Enligt Karl-Heinz Florenz är det enkelt att börja bedriva illegal verksamhet eftersom inga stora investeringar krävs. En exportfirma kan bedrivas av den som har ett kontor, kontakter och känner till tullreglerna.

EU:s svar

För närvarande samlas 65 procent av elektronikavfallet in, men endast mindre än hälften av denna mängd tas om hand och rapporteras så att det uppfyller kraven i EU:s direktiv från 2002.

EU:s nuvarande målsättning är att samla in fyra kilo per capita och år, men det är inte alla medlemsländer som uppnår målsättningen. EU vill nu skärpa reglerna så att inom sex år samlas 85 procent av elektronikavfallet in och tas till vara.

En annan viktig förändring är att införa en EU-gemensam standard för insamling och återvinning av elektronikavfall. I nuläget ser det väldigt olika ut i olika medlemsländer. Enhetliga regler skulle effektivera tullmyndigheternas arbete och återvinningen.

Redan i dag kan man lämna in sitt elektronikavfall på särskilda insamlingsstationer. De nya reglerna kommer att ytterligare underlätta för konsumenterna när mindre apparater som mobiltelefoner och rakapparater kan lämnas till vilken återförsäljare som helst utan tvång att köpa en ny apparat.

Mer information:

Europaparlamentet: Vad ska vi göra med det växande berget av elektronikavfall?
BBC: Europe breaking electronic waste export ban