Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 20.12.2010

Det finns hopp för Östersjön

Det finns hopp för Östersjön Susanna Niinivaara, Kjell Westö, Eeva-Liisa Poutanen, Jouni Lind, Hiski Haukkala, Ilkka Herlin och Anita Mäkinen, författarna till boken Fokus på Östersjön, berättade mer om ämnet vid bokpresentationen. Foto: UM/Eero Kuosmanen

– Ryssland ser Östersjön som en motorväg, en viktig logistisk rutt. Men politiskt har Ryssland skuffats undan från Östersjön och ser därför lite surmulet på det, var forskaren Hiski Haukkalas öppningsreplik i hans anförande i samband med att Europainformationens Östersjöbok publicerades.

– Som tur är har Hiski Haukkala fel, svarade Ilkka Herlin, företagsledaren som också är känd för den Östersjöstiftelse han grundat. – Ryssland idkar samarbete på bred front, både i miljöfrågor och i andra frågor.

Alldeles som boken Fokus på Östersjön anlade också paneldeltagarna, under ledning av journalisten Susanna Niinivaara, olika perspektiv på Östersjön. Man diskuterade politiken, miljön, säkerheten, framtiden och hur invånarna runt Östersjön ser på sitt hav. De olika perspektiven går visserligen in i varandra på många sätt.

– Allt som görs till förmån för sjöfarten, betjänar också miljöskyddet, konstaterar Anita Mäkinen, som är chef för havsmiljöenheten vid Trafiksäkerhetsverket Trafi.

De viktigaste temana i diskussionen är föroreningen av havet, de ökade riskerna som sjöfarten medför, det regionala och internationella samarbetet, Finlands roll i olika miljöprojekt och Rysslands förhållande till Östersjön, vilket Haukkala och Herlin hade olika synpunkter på.

Jordbruket och sjöfarten är de värsta förorenarna

Östersjöns nio kuststater förorenar alltjämt i betydande grad Östersjön, trots att olika avtal har ingåtts och olika mål som har satts upp för att rena havet har uppnåtts. 2021 är det år då Östersjöns ekologiska tillstånd borde vara återställt. Men det anses allmänt att detta är ett alltför optimistiskt mål. Miljömyndigheterna i Finland bedömer att våra kustvatten uppfyller målet först flera år senare.

– Föroreningen är inte enbart ett miljöproblem, utan är också till ekonomisk skada, till exempel för fisket och turismen, framhåller Eeva-Liisa Poutanen, chef för gruppen för havsskydd vid miljöministeriet.

– Men Östersjön kan räddas, det utgår jag ifrån.

Det finns hopp för Östersjön Jukka Siukosaari (t.v.) och Jouni Lind funderade över hur oanvända EU-pengar kunde riktas till verksamheten. Foto: Tuulikki Holopainen

Utifrån prognoserna om klimatförändringen bedömer man att Östersjöområdet också om 50–80 år hör till de viktigaste jordbruksområdena i Europa. Här lider man inte av torkan som i Mellaneuropa. Idag kommer 60 procent av fosforn och 54 procent av kvävet, som rinner ut i havet, från jordbruket. Utsläppen har visserligen minskat, men effekterna syns med fördröjning. Hur kan man påskynda utvecklingen?

– Man måste gå ut till gårdarna och se vad som kan göras. Det behövs skyddszoner eller våtmarker och gödseln ska hanteras rätt, säger Jouni Lind, tidigare statssekreterare vid jord- och skogsbruksministeriet.

– Skärgårdshavet är ett problemområde, som man vill göra till ett exempelområde för återvinning av fosfor. Gödselhanteringen är viktig: fosforn kan återvinnas, fosfor och kväve kan tas till vara för nyttoanvändning. Det här utreds i ett projekt som kallas BATMAN. När man lyckas skapa efterfrågan på marknaden och återvinningen blir ekonomiskt lönsam, är det här en miljöinnovation att räkna med.

– Lyckligtvis har man inte i de nya EU-länderna gått in för ett intensivjordbruk av den typ man har i Danmark, där gödselmängderna hela tiden växer, konstaterar Lind med tillfredsställelse.

Det finns hopp för Östersjön Eftersom 2000 fartyg seglar på Östersjön varje dygn är en oljeolycka enligt Anita Mäkinen det största hotet. Foto: UM/Eero Kuosmanen

Trafiken till sjöss är en annan stor förorenare av Östersjön. Även om en eventuell oljeolycka är den största miljörisken med anknytning till sjöfarten, finns det mycket annat på fartygen som också belastar havet:  avloppsvatten, ballastvatten, fast avfall, bottenfärger som inte längre är tillåtna och avgaser.

– Nya arter som transporteras med fartyg kan vara ödesdigra för den känsliga balansen och artrikedomen i Östersjön. Anita Mäkinen påminner om att Östersjön i alla fall hittills är ett unikt havsområde med brackvatten och årstidsskiftningar.

– Fartygens dubbelskrov förbättrar säkerheten för besättningen, men skyddar också bättre mot oljeutsläpp.

Ryssland har skuffats undan

– Varför skulle Ryssland intressera sig för Östersjön? frågar Hiski Haukkala från Tammerfors universitets politiska institution. Han för in ett politiskt perspektiv i diskussionen när han resonerar kring Östersjön som är ett problem för Ryssland.

– Ryssland har politiskt skuffats undan när Östersjön i det närmaste har blivit ett innanhav för EU och Nato. För Ryssland är Nord Streams gasledning en del av den politiska problemlösningen, ett sätt att förbigå de geopolitiska problem som uppstått.

Haukkala funderar på hur man ska få Ryssland med i ett tätare samarbete för att ta vara på de ”förlorade möjligheterna”. Om till exempel S:t Petersburg skulle få en ställning som motsvarar stadens storlek skulle det vara till nytta för dynamiken i hela Östersjöområdet.

– Jag vet verkligen inte hur, det bestämmer Ryssland.

Samarbete, samarbete, samarbete

Ilkka Herlin, grundare av stiftelsen Baltic Sea Action Group, sväljer inte Haukkalas bedömning, utan framhåller att Ryssland har satsat hundratals miljoner euro på reningen av Östersjön.

– Ryssland deltar aktivt i Östersjösamarbetet. Landet deltar i internationella avtal, också med finansiella satsningar. Ett exempel är avtalet för att få dubbelskrov i fartygen. I Kaliningrad, som släpper ut sitt avloppsvatten direkt i Östersjön, har man börjat bygga ett avloppsreningsverk.

Det finns hopp för Östersjön Kjell Westö (t.v.) och Ilkka Herlin berskrev sig själva som "enbart passionerade medborgare" bland Östersjöexperterna. Foto: Tuulikki Holopainen

Herlin framhåller att det finns tre viktiga ord när det gäller att rädda Östersjön. Orden är samarbete, samarbete, samarbete. Finländska företag har hjälpt Ryssland med några procent av investeringarna i avloppsreningen i S:t Petersburg. Det är satsningar som mångfalt betalat sig tillbaka.

– Ett företag som fått den största nyttan är Kemira, som därefter har gjort vattenrening till sin globala strategi. Kemiras senaste förpliktelse till förmån för Östersjön är att avskilja farliga ämnen från kommunalt avloppsvatten innan det släpps ut i havet.

Men företagen kan inte längre ensamma rädda Östersjön, utan den offentliga förvaltningen i olika länder måste fås med.

– Det är upprörande att det ligger 350 miljarder euro oanvända i EU:s strukturfonder. Om denna summa kunde användas skulle det ge ekonomin mer innovationskraft – och åtgärderna skulle bli billigare om de görs i tid.

Enhetschef Jukka Siukosaari från utrikesministeriet har ett svar på hur man kan få fart på EU-pengarna:

– Bättre ansökningar, det är vad som behövs. Skyddskommissionen för Östersjön, Helcom, aktiverade sig efter att de baltiska länderna och Polen blev EU-medlemmar. Nu måste medborgarna fås med i Östersjöarbetet.

Det finns hopp

Det finns hopp för Östersjön Eeva-Liisa Poutanen är oroad över de ekonomiska verkningarna av övergödningen. Foto: Tuulikki Holopainen

Eeva-Liisa Poutanen indelar Östersjösamarbetet i globalt, europeiskt och regionalt samarbete. Globalt behövs regler för sjöfarten och för bevarandet av artrikedomen, på europeisk nivå fiske- och jordbruksdirektiv och på regional nivå forskning och projekt som stöds av medel från EU:s strukturfonder.

Överhuvudtaget är informationsutbyte och information viktigt. Endast genom information till medborgare, företag, jordbrukare, Östersjöstater och EU kan man effektiva åtgärderna för att skydda Östersjön.

Både när det gäller problem och samarbete är det skäl att vara lösningsinriktad – och komma ihåg att också njuta av Östersjön.

Författaren Kjell Westö, som presenterar sig som en "passionerad medborgare" i Östersjöfrågor, berättar om sina ställen vid vatten – i Ruovesi, Egentliga Finland, Visby.

– En gång i tiden kunde man se till sex meters djup i Östersjön, på 80-talet var vattnet redan grumligt och algblomningar förekom, i dag kommer flundrorna som vi köper på Korpotorget från Gotland eller Göteborg. När 120 båtlag deltog i en två dagars fiskecup i Skärgårdshavet, var fångsten åtta gäddor.

Westö nämnde två vanliga tankefel beträffande Östersjön.

 – Det första är att Östersjön är alla människors hav – och därför ingens. Det andra är att ingenting kan göras, för att det redan är för sent.

Westö berättar att han sommaren 2010 igen i vikarna hittat blåstång som trivs i rent vatten. Han hoppas få uppleva att vattnet återigen är rent och att fiskarna kommer tillbaka.

– Jag vill en dag kunna säga: ”Jaha, dom har kommit tillbaka.”

Text: Päivi Toivanen, Emilia Savola, Europainformationen vid utrikesministeriet

pdf Fokus på Östersjön

Se anförandena (på finska)
Jukka Siukosaari
Kjell Westö
Eeva-Liisa Poutanen
Jouni Lind
Hiski Haukkala
Anita Mäkinen
Ilkka Herlin
Slutförhandling

Boken utkommer på svenskai december. Du kan beställa publikationen med vår blankett eller hämta den på Europainformationens närmaste kundservicekontor.

Facebook

 

Följ oss