EU-delegationerna ersätter inte Finlands beskickningar ute i världen
Genom Lissabonfördraget inrättades en utrikestjänst för Europeiska unionen (Europeiska utrikestjänsten, European External Action Services, EEAS) som i samarbete med medlemsstaterna sköter EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Utrikestjänsten inrättades ett år efter Lissabonfördragets ikraftträdande, dvs. den 1 december 2010.
Ett viktigt mål för Lissabonfördraget är att förenhetliga EU:s utrikespolitik och sålunda förstärka unionen som en global aktör. Trots inrättandet av utrikestjänsten fattas besluten i frågor som hör till området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken fortfarande enhälligt. Lissabonfördraget har således inte inneburit en minskning av betydelsen av de nationella utrikesförvaltningarna eller deras beskickningsnät. Detta gäller också Finland.
Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton leder den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och fungerar som ordförande i rådet för utrikes frågor och som vice ordförande i Europeiska kommissionen. Foto: Europeiska kommissionen.Europeiska utrikestjänsten inledde sin verksamhet vid ingången av 2011. Genom det nya arrangemanget vill man ytterligare förenhetliga EU:s utrikespolitik. Liksom chefen för utrikesministeriets enhet för allmänna EU-ärenden och koordinering Tuula Svinhufvud säger, är utrikestjänsten ett slags EU-utrikesministerium, som ger en bestående struktur till skötseln av unionens yttre förbindelser. Frågan infinner sig huruvida EU:s gemensamma utrikestjänst ersätter de finländska beskickningarna ute i världen eller om den påverkar skötseln av Finlands egen utrikespolitik.
Svinhufvud poängterar att trots att unionen i frågor som gäller utrikes- och säkerhetspolitik genom Lissabonfördraget nu företräds av nya aktörer (EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska rådets ständiga ordförande samt kommissionens ordförande), fattar medlemsstaterna i rådet fortfarande enhälligt de beslut som gäller de yttre förbindelserna. EU har över 130 delegationer (beskickningar) runt omkring i världen i avsikt att företräda EU i länder utanför unionen och vid internationella organisationer. Utrikestjänsten och de delegationer som underlyder den ersätter dock inte de nationella utrikesförvaltningarna eller deras beskickningsnät. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är unikt som organ och samarbetsform för de nationella strävandena.
EU:s utrikespolitik: många melodier, en stämma
Generalsekreteraren vid Europeiska utrikestjänsten Pierre Vimont, höga representant Catherine Ashton och verksamhetschef David O’Sullivan leder utrikestjänsten med ca 900 tjänstemän. Foto: Europeiska kommissionen.Chefen för utrikestjänsten är EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Uppdraget innehas för närvarande av Catherine Ashton. Hon bistås av ca 900 tjänstemän. Utrikestjänstens viktigaste uppgift är att bistå höga representanten i hennes olika roller (kommissionär med ansvar för yttre förbindelser, hög representant, vice ordförande i kommissionen, chef för utrikestjänsten), men också kommissionens ordförande och Europeiska rådets ständiga ordförande i deras uppgifter som gäller de yttre förbindelserna.
Den viktigaste uppgiften för utrikestjänsten är att stödja strävandena att förstärka enhetligheten, koherensen och konsekvensen i EU:s utrikespolitik. Genom inrättandet av EU:s gemensamma utrikespolitik vill man skapa en gemensam röst som i en globaliserad värld vore mer effektiv än 27 separata budskap. Utrikestjänsten har en viktig roll i beredningen av detta gemensamma budskap, konstaterar Svinhufvud.
Många undrar vilken nytta Finland har av den förenhetligade utrikestjänsten i EU. Enligt Svinhufvud fungerar den som en värdefull kanal för påverkan för Finland, eftersom Finland genom unionens nätverk av delegationer t.ex. kan få aktuell information om länder där Finland inte är företrätt. Härigenom kan Finland skapa sig en situationsbild och också utveckla sina egna förbindelser till länderna i fråga. I framtiden är det också möjligt att unionens delegationer kan erbjuda allmänhetstjänster till finländare på sådana ställen där Finland inte har en egen beskickning, bedömer Svinhufvud.
Svinhufvud konstaterar att Finland trots inrättandet av utrikestjänsten fortfarande har en bilateral politik såväl med EU-länder som med icke-EU-länder, liksom hittills – bl.a. politiska kontakter, handels- och kulturkontakter, vetenskaps-, teknologi- och forskningssamarbete eller bilateralt utvecklingssamarbete. Utrikestjänsten förstärker dock EU:s gemensamma utrikespolitiska budskap till tredjeländer och internationella organisationer, och genom ett intensivare samarbete mellan medlemsstaternas beskickningar och unionens delegationer kan man öka EU:s effektivitet i världen.
EU:s utrikespolitik i praktiken
Trots att EU:s utrikestjänst bara har fungerat sedan januari i år, kan man redan finna konkreta exempel på dess verksamhet. Höga representant Ashton bl.a. öppnade i slutet av maj 2011 ett EU-kontor i Benghazi i Libyen för att stödja Libyens utveckling också på lång sikt. EU har också gett humanitärt bistånd till länderna i södra grannskapet och i fortsättningen kommer man att stödja ländernas demokratiska reformer och ekonomiska utveckling.
