20 år sedan Finland ansökte om medlemskap i EG

Diskussionen om Finlands EG-medlemskap fick ny fart vintern 1991–1992 efter Sovjetunionens upplösning: nya möjligheter till samarbete med det övriga Europa öppnades för Finland.

Österrike hade ansökt om EG-medlemskap 1989 och Sverige sommaren 1991. I Finland började man oroa sig för att vi inte kunde hålla jämn takt med de västliga grannarnas integrationsutveckling.

– År 1992 var jag entusiastisk över Finlands EG-medlemskap och medlemskapsansökan, säger Liisa Jaakonsaari, som idag är ledamot av Europaparlamentet.

– Det var en historisk händelse. Det kändes som om redan diskussionen om medlemskapet gav Finland en syreinjektion.

Diskussionen fick fart på allvar när Esko Ahos regering gav en redogörelse om Finlands EG-medlemskap till riksdagen den 9 januari 1992. I den konstaterades bland annat ett medlemskap skulle påverka Finlands rättsordning och politiska beslutsfattande mer genomgripande än någon annan internationell lösning tidigare gjort.

Medlemskapet delade åsikterna över regerings- och oppositionsgränserna

Ahos regering hade bildats efter riksdagsvalet 1991. I den satt Centern i Finland (24,8 %), Samlingspartiet (19,3 %), Svenska Folkpartiet (5,5 %) och Finlands Kristliga Förbund (3,1 %). Regeringens inställning var i princip för att söka medlemskap. Centern framhöll emellertid att de speciella förhållandena för jordbruket i Finland bör beaktas i medlemskapsförhandlingarna. Kristliga Förbundet var mer reserverat till en medlemsansökan än de andra regeringspartierna.

Sari Essayah i Europaparlamentet. Foto: Europaparlamentet.

– Jag förhöll mig rätt reserverat och hoppades att det åtminstone skulle ordnas en folkomröstning om saken, säger Sari Essayah, som också hon idag sitter i Europaparlamentet om hur hon tänkte för 20 år sedan.

Finlands Socialdemokratiska Parti, som hade fått näst mest röster (22,1 %) i valet, ställde sig positivt till förslaget, men med vissa förbehåll. Av de övriga oppositionspartierna motsatte sig Vänsterförbundet en ansökan om EG-medlemskap och Gröna Förbundet betonade att en rådgivande folkomröstning måste ordnas innan beslut fattas.

Man hoppades på draghjälp av EG-medlemskapet för en ny uppgång

Finlands medlemskapsansökan lämnades slutligen in till Europeiska gemenskaperna den 18 mars 1992. Underlaget för medlemsansökan utgjordes av regeringens meddelande om ett EG-medlemskap som hade getts till riksdagen några dagar tidigare. En bred majoritet i riksdagen godkände det med rösterna 108 för, 55 emot och 31 blanka.

Nedskärningar, devalvering av marken och en allt svårare bankkris

I början av 1992 var Finland på väg in i en djup ekonomisk depression. Marken devalverades i november 1991 och räntorna sjönk med ett par procentenheter. Lättnaden var emellertid endast tillfällig och i april 1992 började räntorna stiga på nytt. Trycket på en ny devalvering av marken ökade, och regeringen svarade på marknadens budskap genom att våren och sommaren 1992 fatta beslut om stora utgiftsnedskärningar.

Men trots regeringens åtgärder lugnade inte marknaden ner sig på önskat sätt. 9,2 procent av befolkningen fick utkomststöd och i oktober var 16,2 procent av arbetskraften utan arbete. Finlands ekonomiska framtid såg dyster ut.

Världen och Europa förändrades

År 1992 delade ansökan om EG-medlemskap åsikterna. Det fanns de som var redo för en förändring och att öppna dörrarna, medan andra förhöll sig mer försiktigt.

– Det fanns en stark anti-EU-rörelse i Finland, vilket egentligen sporrade på ett bra sätt, säger Liisa Jaakonsaari när hon idag ser tillbaka.

Liisa Jaakonsaari har varit Europaparlamentariker sedan 2009. Foto: liisajaakonsaari.fi.

– Vi var tvungna att ta reda på saker och ting. Jag kommer ihåg hur en EG-motståndare sade att medlemskapet kommer att medföra att José och Maria från Spanien flyttar hit med sin familj – åtminstone 10 personer – för att få del av Finlands generösa socialbidrag. Det skulle orsaka stora kostnader. Vad jag vet så har inte en enda familj flyttat till Finland för vårt socialbidrags skull. Jaakonsaari medger att om motståndarna överdrev, så gjorde också förespråkarna det.

– EG har blivit EU och under dessa år har unionen förändrats totalt. Det mest överraskande har säkert varit den kraftiga integrationsutvecklingen under de senaste åren. Den har skett delvis som en följd av finanskrisen och snabbare än enbart med politiska beslut, säger Sari Essayah.

– Den stora bilden av EU som ett fredsprojekt är alltjämt densamma. Utvidgningen av EU var oerhört viktig för säkerheten i hela Europa. Utvecklingen har varit full av överraskningar. En besvikelse är att sättet att tänka europeiskt inte har slagit igenom på allvar. Medlemsländerna tänker bara på sig själva och nästa val. Dagens finanskris och den populism och det EU-motstånd som den fört med sig är en annan stor besvikelse. En stor förändring är också den utmaning som globaliseringen utgör. När allt kommer omkring är EU det effektivaste instrumentet för finländarna att hantera globaliseringen, om vi bara så vill, säger Liisa Jaakonsaari.