Ekonomiska termer

I och med den utdragna ekonomiska krisen i Europa har ekonomin blivit ett allmänt samtalsämne. Men vad betyder till exempel euroobligationer och finansiella stabiliseringsfaciliteter? Här får du förklaringar på de vanligast förekommande ekonomiska termerna.

ECB

Europeiska centralbanken är euroländernas centralbank, som grundades i Frankfurt 1998. ECB ska se till att uppgifterna inom eurosystemet sköts antingen via ECB eller via de nationella centralbankerna.

ECBS

Europeiska centralbankssystemet består av ECB och alla EU-länders nationella centralbanker oberoende av om medlemsländerna har infört euron.

EFSF

Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten är ett temporärt aktiebolag som euroländerna grundade i juni 2010 och som kan bevilja lån under tre års tid. EFSF skaffar finansieringen på marknaden och euroländerna beviljar borgen för lånen. Faciliteten ger lån till euroländer i kris och emitterar obligationer.

Enligt ett beslut som fattades i juli 2011 kan EFSF bevilja lån till alla euroländer, kapitalisera finansinstitut och utifrån en uppskattning av ECB köpa statsobligationer på sekundärmarknaden.

EFSF:s faktiska utlåningskapacitet är 440 miljarder euro. Finlands andel av borgen utgör 1,80 procent och grundar sig på ECB:s kapitalfördelningsnyckel.

Lånekapaciteten höjdes sommaren 2011, då Finlands borgensansvar steg från 7,9 miljarder till cirka 17,2 miljarder euro inklusive räntor.

Fram till slutet av 2011 har EFSF beviljat lån till Irland och Portugal. Finland har meddelat att härefter beviljar landet borgen endast mot säkerheter.

I Finland är det riksdagen som fattar beslut om användningen av EFSF:s borgen från fall till fall utifrån regeringens redogörelse.

EFSM

Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen upprättades med en förordning som utfärdades av rådet i maj 2010. Maximikapitalet är 60 miljarder euro. Kommissionen skaffar kapitalet på marknaden och överför pengarna till en separat fond. Fonden kan med beslut av rådet bevilja lån till medlemsländer som behöver hjälp. Om fondens medel inte räcker till för att täcka dess kostnader betalas dessa ur EU:s årliga budget. Medlemsländerna ansvarar i sista hand för fonden i enlighet med sina budgetandelar. Finlands kalkylmässiga andel är 1,60 procent, dvs. 960 miljoner euro.

Fram till slutet av 2011 har lån beviljats Irland och Portugal.

EMU

Ekonomiska och monetära unionen (Economic and Monetary Union) skapades 1992 genom Maastrichtfördraget, som inrättade Europeiska unionen. Samtliga EU-länder hör till EMU.

Varje medlemsland ansvarar fortsättningsvis för sin offentliga ekonomi och sina skulder. EU-länderna sammanjämkar emellertid sin ekonomiska politik och har förbundit sig att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser och alltför stora skulder inom den offentliga sektorn.

ESM

Europeiska stabilitetsmekanismen är ett permanent internationellt finansinstitut som euroländerna grundat. Det ska inleda sin verksamhet i början av juli 2013 då EFSM och EFSF läggs ner. Besluten om att grunda ESM fattas inom år 2011.

ESM:s inbetalda kapital är 80 miljarder euro och garantikapitalet 620 miljarder euro. Den faktiska utlåningskapaciteten är 500 miljarder euro. Finlands andel det inbetalda kapitalet är 1,44 miljarder euro och 11,4 miljarder euro av garantikapitalet.

Euro

Euron är sjutton EU-länders gemensamma valuta. Den används i Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike.

Beslut om euroområdet fattades 1998 och euron infördes som kontantvaluta i början av 2002.

Euroobligationer

Med euroobligationer avses av euroländerna gemensamt emitterade obligationer som de facto betyder solidariskt ansvar för skulder. Euroobligationer finns ännu inte, men det har föreslagits att sådana ska införas.

Finland har inte godkänt förslaget om euroobligationer, eftersom var och en stat själv ska stå för sina skulder och ett solidariskt ansvar skulle försämra medlemsländernas budgetdisciplin.

Euroområdet

Euroområdet bildades 1999 då 11 EU-länder – bland dem Finland – överförde sin penningpolitik från de nationella centralbankerna till ECB. Euroländerna har gemensam penningpolitik och den gemensamma valutan euro. Euroområdet är efter USA det största ekonomiska området i världen.

Till medlemmar i euroområdet godkänns de EU-länder som uppfyller de ekonomiska och juridiska konvergenskriterierna som är fastställda i EU:s grundfördrag. Exempelvis Grekland godkändes som euroland 2001. Inget land har utträtt ur euron, och det finns inga bestämmelser om hur ett eventuellt utträde kan ske.

Europeiska planeringsterminen

Samordningen av EU-ländernas ekonomiska politik har effektiviserats från och med början av 2011. Kommissionen och rådet styr medlemsländernas beslut genom Europeiska planeringsterminen. Rådet ger alla medlemsländer rekommendationer i juni–juli. Rekommendationerna ska beaktas i de beslut som fattas i medlemsländerna.

Eurosystemet

Eurosystemet är euroområdets monetära myndighet. Det består av ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet, inklusive Finlands Bank. Eurosystemet upprätthåller prisstabilitet inom euroområdet. Det ska också stödja EU:s andra mål om det inte strider mot prisstabilitetsmålet. Vidare ska Eurosystemet trygga finansiell stabilitet inom euroområdet och främja europeisk finansiell integration.

Prisstabilitet eftersträvas genom den penningpolitik som chefdirektörerna i euroländernas centralbanker beslutar om. ECB:s direktion fattar inte beslut om penningpolitiken, utan verkställer inom Eurosystemet den penningpolitik som centralbankscheferna beslutar om.

EU:s betalningsbalansstöd

EU kan bevilja betalningsbalansstöd till EU-länder som inte ingår i euroområdet som en del av ett mer omfattande anpassningsprogram där EU och IMF deltar. Kommissionen skaffar finansieringen på marknaden och överför pengarna till en separat fond utanför budgeten. Medlemsländerna ansvarar för fonden i enlighet med sina budgetandelar. Finlands kalkylmässiga andel är 1,60 procent, dvs. 233 miljoner euro.

Betalningsbalansstöd har sedan 2008 beviljats Ungern, Rumänien och Lettland.

EU:s makroekonomiska stöd

EU kan bevilja makroekonomiskt finansiellt stöd till tredje länder och regioner som uppfyller stödvillkoren. Stöd kan beviljas länder som har problem att få annan finansiering. EU-stödet ska underbygga genomförandet av starka justerings- och strukturreformprogram som är avsedda att åtgärda mottagarlandets problem med betalningsbalansen.

Hävstång, hävstångseffekt

Med hävstången menas att EFSF:s verksamhet på obligationsmarknaden skulle vara mer omfattande än tidigare, men satsningen mindre. Privata placerare skulle ges möjlighet att köpa exempelvis en 20 procents förlustgaranti i stället för att EFSF köper ett obligationslån på marknaden till ett pris på 100 procent. Förlustgarantin kunde i så fall inriktas på ett fem gånger större lånebelopp jämfört med att de köps upp på marknaden.

IMF

International Monetary Fund, på svenska Internationella valutafonden, grundades 1944 och har 187 medlemsstater. IMF övervakar det världsomfattande betalningssystemet och stödjer stater som tillfälligt råkat i svårigheter. Kreditmottagaren förbinder sig till ett ekonomiskt-politiskt program som avtalats med IMF och som ska stödja landets ekonomiska politik och reformer. Reformprogrammen följs upp med regelbundna intervaller och innan en ny lånepost lyfts ska villkoren i programmet ha uppfyllts.

Finland är medlem av IMF sedan 1948. Finlands kvot av IMF:s lån är 0,53 procent, dvs. cirka 1,4 miljarder euro. Detta åtagande kan kontinuerligt utnyttjas för IMF:s program.

Utöver EFSM och EFSF deltar IMF i stabiliseringen av den europeiska ekonomin med högst 250 miljarder euro. Andelen baserar sig på de europeiska ländernas andel av rösträtten i IMF. Finlands Bank beviljade 2010 ett bilateralt lån till IMF på 3,5 miljarder euro. Lånen har genom ett beslut av riksdagen beviljats borgen av finska staten.

Obligationer

En stat eller ett företag kan emittera obligationer, som köps av någon som därmed lånar pengar till utgivaren av obligationen. Utgivaren av obligationen garanterar att lånet betalas tillbaka till köparen inom en viss fastställd tid. 

Rating

Rating betyder utvärdering av en kredittagares återbetalningsförmåga. Om återbetalningsförmågan antas vara god är ratingen hög, och då får kredittagaren lån till lägre ränta. Ratingen anges vanligen med bokstavskombinationerna AAA, AA, A, BBB, BB, B och så vidare.

Det finns tre betydelsefulla internationella bolag som prövar ratingen: Standard & Poor’s, Moody`s och Fitch. Deras ratingkoder som ser likadana ut är inte jämförbara med varandra.

Standard & Poor’s prövar ratingen för privata och offentliga bolag samt för aktier, stater och obligationer. Standard & Poor’s högsta rating är AAA.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningen

Med stöd av grundfördraget antar EU riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningen vilka är förpliktande för medlemsländerna. Riktlinjerna är desamma för alla medlemsländerna. Egna riktlinjer kan också antas för euroländerna.

De gällande riktlinjerna antogs 2010. Om ett medlemsland inte iakttar riktlinjerna kan rådet ge det rekommendationer. Från och med början av 2012 kan ett medlemsland också ges en varning och ett euroland åläggas sanktioner. 

Sekundärmarknad

Den som köpt en obligation kan sälja den vidare. Beroende på efterfrågan och utbud kan då ett nytt värde fastställas för obligationen och detta värde kan avvika från det ursprungliga värdet. En obligation som köpts till ett billigare pris på sekundärmarknaden kan således ge vinst. ECB kan köpa obligationer endast på sekundärmarknaden.

Sexpacken dvs. effektivisering av samordningen av den ekonomiska politiken hösten 2011

Styrningen och samordningen av den ekonomiska politiken effektiviseras ytterligare från och med början av 2012 genom en skärpning av förordningarna i stabilitets- och tillväxtpakten. Dessutom införs tre nya förordningar och ett direktiv om budgetramarna.

Med förordningarna vill man försäkra sig om att medlemsstaterna når det medelfristiga målet för ekonomin. Detta förutsätter att de offentliga utgifterna ökar långsammare än totalproduktionen, om inte skatterna samtidigt höjs.

De medlemsländer som har en skuldkvot på över 60 procent eller som har betydande hållbarhetsrisker ska i snabbare takt än de övriga anpassa sina offentliga finanser mot det medelfristiga målet.

Skuldsatta länder ska minska sin skuldkvot årligen så att den minskar med 1/20 dvs. fem procent av skillnaden mellan den verkliga skuldkvoten och referensvärdet på 60 procent.

Medlemsländernas ekonomiska utveckling, makrostabilitet och konkurrenskraft följs upp med en resultattabell som består av olika indikatorer. Situationen utvärderas med beaktande av helheten.

Euroländerna kan i framtiden bli tvungna att göra en deposition eller föreläggas böter. Sanktioner kan åläggas ett euroland som inte når det medelfristiga målet och det finns en risk för ett alltför stort underskott samt i det fall att ett euroland har ett alltför stort underskott eller alltför stor obalans i makroekonomin och landet följer inte givna rekommendationer eller eurolandet uppsåtligen förvränger statistiken.

Sanktionerna bestäms på förslag av kommissionen, om merparten av medlemsländerna inte motsätter sig det (så kallad omvänd kvalificerad majoritet). Om ett euroland ådöms att betala böter går böterna till kapitalet i EFSF och ESM.

Direktivet om budgetramarna ålägger medlemsländerna att leverera uppdaterad information om balansen i den offentliga ekonomin och förbättra den fleråriga budgetplaneringen genom budgetramarna. Direktivet måste iakttas senast från början av 2014.

Stabiliseringsavgifter

Med stabiliseringsavgifter vill man få bankerna att på förhand delta i kostnaderna för ekonomiska kriser.

Stabilitets- eller konvergensprogram

Varje EU-land rapporterar årligen om hur målen om balans och hållbarhet i de offentliga finanserna ska uppnås. För detta ändamål uppgör euroländerna ett stabilitetsprogram och de övriga EU-länderna ett konvergensprogram.

Stabilitets- och tillväxtpakten (STP)

Beslut om stabilitets- och tillväxtpakten fattades 1997. Den består av en slutsats från Europeiska rådet och två förordningar som är direkt bindande för medlemsländerna. Den ena förordningen gäller rapportering och övervakning av medlemsländerna, den andra förfarandet vid alltför stora underskott. Förordningen ålägger medlemsländerna att respektera det medelfristiga budgetmålet med offentliga finanser som är nära balans eller uppvisar överskott.

Förordningarna ändrades 2005 så att medlemsländerna själva definierar det medelfristiga målet som tryggar hållbarheten och förbinder sig att följa det. Samtidigt tilläts avvikelser från målet i vissa situationer.

Strategin Europa 2020

En tillväxt- och sysselsättningsstrategi som Europeiska rådet godkände 2010 och som ställer upp mål på EU-nivå för sysselsättningen, forsknings- och utvecklingsutgifterna, klimatet, utbildningen och fattigdomen fram till 2020.

Medlemsländerna har ställt upp motsvarande nationella mål och rapporterar om dem årligen.

Säkerheter

Säkerheten som Finland fick i oktober 2011 för låneposten som beviljades Grekland i juli 2011

Grekiska statsobligationer säljs för ett värde av cirka 880 miljoner euro och beloppet som fås sätts in på ett separat konto, och från det placeras pengarna på ett säkert sätt i obligationer med den högsta AAA-ratingen. Säkerheten gäller inte EFSF-lån som används för finansiering av ECB:s säkerheter.

Om Grekland inte betalar tillbaka lånet ersätter säkerheten den förlust som Finland åsamkas. Placeringen på 880 miljoner euro uppskattas ge en ränta på tre procent under 30 år och då ökar kapitalet till 2,2 miljarder euro som motsvarar Finlands lån.

Priset för Finlands säkerhet:

1. Finland avstår från en eventuell vinstandel av EFSF.

2. Finland får säkerheten först då ESFS-lånen förfaller dvs. om 15–30 år, även om Finland som borgensman måste betala lånet tidigare.

3. Finland får ränta på säkerheten först då borgen utfaller.

4. Finland betalar ESM-kapitalet i en post 2013 och inte under fem års tid mellan 2013 och 2017.

Finland lider ingen skada av att hela kapitalinsatsen betalas på en gång, eftersom Finland betalar insatsen med ett lån vars ränta är på samma nivå som den avkastning som betalas på ESM-kapitalet. Om ESM behöver mer kapital måste de övriga länderna först betala de kapitalandelar som behövs.

Underskott och skuldbegränsningar dvs. referensvärden

Enligt grundfördraget får inte underskottet i den offentliga sektorns finanser vara större än tre procent av bruttonationalprodukten (3 % / bnp) och skulden inom den offentliga sektorn får inte överstiga 60 procent av bruttonationalprodukten (60 % / bnp). Om ett medlemsland har ett alltför stort underskott kan rådet kräva att det räntefritt deponerar ett belopp eller så kan det föreläggas böter. Inget land har hittills ådömts några sanktioner.

Valutaintervention

Valutakurserna bestäms på valutamarknaden utifrån efterfrågan och utbud. De nationella centralbankerna kan emellertid försöka ändra valutakurserna genom att köpa eller sälja valuta. Sådana affärer kallas valutainterventioner.

Inom euroområdet kan eurosystemet vid behov försöka dämpa kursfluktuationer genom att köpa eller sälja euro mot andra valutor. Om eurosystemet köper euro på marknaden stärks eurons kurs, medan eurons kurs försvagas vid försäljning. Eventuella valutainterventioner genomförs decentraliserat i nationella centralbanker med motparter inom valutahandeln.

Världsbanken

Världsbanken grundades 1944 för att finansiera återuppbyggnaden av Europa och Japan. Verksamheten fokuserar på långsiktiga strukturella utmaningar i utvecklingsländerna. Världsbanksgruppen består av Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken IBRD, Internationella utvecklingsfonden IDA, Internationella finansieringsbolaget IFC, Organisationen för multilaterala investeringsgarantier MIGA och Internationella centret för lösning av investeringstvister ICSID.

Finland blev medlem i Världsbanken 1948. Finland har en rösträttsandel i IBRD på 0,50 procent och Finlands totala kapitalinsats är cirka 1,4 miljarder dollar av IBRD:s kapital, som är 276,1 miljarder dollar efter en kapitalökning som fastslogs 2010.