Finanspakten trädde i kraft 1 januari 2013
EU:s finanspakt trädde i kraft den 1 januari 2013. Syftet med pakten är att genom en mer omfattande och strängare uppföljning samt samarbete få balans i staternas budgetar.
Budgetbalans – för stora underskott förbjuds
Enligt pakten eller fördraget ska varje stat fastslå ett sådant medelfristigt mål för det strukturella saldot i de offentliga finanserna som säkerställer hållbara offentliga finanser. Det betyder att det strukturella underskottet (den offentliga konjunkturrensade skuldsättningen) inte får överstiga 0,5 procent av bruttonationalprodukten. Dessutom måste underskottet vara hållbart på lång sikt, det vill säga att kostnaderna orsakade av att befolkningen blir äldre måste beaktas. Ett eventuellt underskott utvärderas varje år av Europeiska kommissionen i samband med den så kallade europeiska planeringsterminen (se vår webbsida om ekonomiska termer).
Fördraget tillåter tillfälliga avvikelser under exceptionella ekonomiska omständigheter, till exempel under en allvarlig nedgång i ekonomin. Statsskuldens storlek ger ytterligare rörelseutrymme: om statsskulden håller sig under 60 procent av bnp kan underskottsgränsen fastställas till 1 procent av bnp.
Hur övervakas fördraget?
Fördraget utgår ifrån att staterna själva vill iaktta den fastställda budgetdisciplinen och finanspolitiken. Staterna måste i sin egen lagstiftning införliva kraven på budgetdisciplin och den automatiska korrigeringsmekanismen med tanke på ett eventuellt underskott. I Finland kommer den automatiska korrigeringsmekanismen att bestå av statsrådets meddelande till riksdagen. Det ska innehålla en redogörelse över åtgärder genom vilka man kan korrigera en betydande avvikelse från det medellånga målet senast före utgången av nästa kalenderår.
Dessutom måste en medlemsstat, där ett alltför stort underskott har konstaterats, införa ett program för finanspolitiskt och ekonomiskt partnerskap. Programmet ska innehålla en detaljerad beskrivning av de strukturella reformer som måste genomföras för att säkerställa en effektiv och varaktig korrigering av landets underskott. Programmet ska överlämnas till Europeiska kommissionen och rådet som följer upp genomförandet av det.
Europeiska unionens domstol deltar i övervakningen av fördraget. Om en medlemsstat inte inom utsatt tid får sin budget i balans har domstolen behörighet att besluta i frågan. Domstolens beslut är bindande för det berörda medlemslandet. Om beslutet inte följs kan landet tvingas att betala ett vite på högst 0,1 procent av bnp. Euroländerna ska betala beloppet till Europeiska stabilitetsmekanismen och de länder som inte har euron som valuta till EU:s allmänna budget.
Mer samarbete och samordning inom finanspolitiken
Finanspakten gäller inte enbart underskotten utan också andra finansiella frågor. De medlemsstater som har anslutit sig till fördraget ska till rådet och kommissionen rapportera sina planer att emittera värdepapper för att täcka statsskulden. Staterna förbinder sig även att vid behov diskutera, och sinsemellan och med EU:s institutioner i förväg samordna alla större reformer av den ekonomiska politiken.
Fördraget fastslår också att stats- och regeringscheferna i området ska sammanträda minst två gånger om året. Medlemsstaterna utanför euroområdet som har ratificerat fördraget kan delta i dessa möten åtminstone en gång per år.
Enligt fördraget ska också samarbetet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet i frågor som rör budgetpolitiken och andra frågor som omfattas av fördraget ökas.
Vilket fördrag?
Finanspakten eller officiellt Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen samt lagen om kraven på de fleråriga ramarna för de offentliga finanserna trädde i kraft den 1 januari 2013 när 12 stater (Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Portugal, Slovenien, Spanien och Tyskland) hade ratificerat det. Endast Tjeckien och Storbritannien avstod helt från att underteckna fördraget.
Mer information:
EU:s Finanspakt(pdf 53 KB)
Europeiska rådets pressmeddelande