Det kryllar av lobbyister i Bryssel
Det kryllar av folk runt tjänstemännen och beslutsfattarna i Europeiska unionen. I alla fall om man får tro uppgifterna om antalet så kallade lobbyister. Uppskattningsvis finns det 1 500 organisationer som verkar permanent i Bryssel och som har till uppgift att påverka och observera vad som planeras och bereds inom EU. Antalet lobbyister är enligt uppskattning 30 000, betydligt fler än till exempel på Capitol Hill i Washington.
De finländska lobbyisterna i Bryssel är ingen stor grupp. Representerade är stora företag, intresseorganisationer, landskapsförbund och städer. Hemma i Finland finns dock en större grupp, bland annat tidigare EU-tjänstemän och politiker, som väl känner till förhållandena i Bryssel.
Östra och norra Finland slog ihop sina påsar
Östra och Norra Finlands EU-kontor slog samman sin verksamhet vid årsskiftet. Kontoret, som har tre anställda, leds av Kari Aalto och man bevakar intressena för landskapen Kajanaland, Lappland, Mellersta Österbotten, Norra Karelen, Norra Österbotten, Norra Savolax och Södra Savolax.
– De sju landskapen som är våra arbetsgivare sysselsätter oss med mycket olika uppgifter och dessutom får vi uppdrag av andra aktörer i landskapen, säger Kari Aalto.
Han tycker inte så bra om ordet lobbyist. Det passar enligt honom bättre inom näringslivet.
– Kommissionen är viktigast för den regionala intressebevakningen, men visst håller man också kontakt med parlamentet. Kommissionen lyssnar gärna på regionernas företrädare, som ger den viktig återkoppling, säger Kari Aalto.
De viktigaste frågorna den här våren gäller budgetramen, som nyligen slogs fast. Nu börjar man ta reda på hur de olika programmen bereds.
Utvecklingsbolaget Kainuun Etu
Kainuun Etu är kommunägt utvecklingsbolag för näringsverksamheten i landskapet Kajanaland. Bolaget har verkat i 13 år och har under den tiden haft hand om projekt i Kajanaland för över 50 miljoner euro. För närvarande administrerar bolaget projekt för över 12 miljoner euro. En fjärdedel av projekten är EU-kommissionens direkta projekt, som man fått genom att vinna anbudstävlingar och blivit partner i europeiska samarbetsnätverk.
Bolagets vd Antti Toivanen känner EU-Bryssels slingrande turer lika bra som skidspåren i Sotkamo, men inte heller han vill riktigt kännas vid ordet lobbyist.
– Vi är ingen intressebevakningsorganisation, utan snarast ett försäljnings- och marknadsföringsbolag. Man måste vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och känna de rätta människorna.
Antti Toivanen och Kainuun Etu tycks kunna skilja sig från mängden.
– I kommissionen känner man oss och det är till stor nytta. Våra projektansökningar läses noggrant och man ber oss ofta bli partner i olika projekt.
Antti Toivanen är med i bland annat Europeiska förbundet för utvecklingsbolag som har goda kontakter. Kommissionens tjänstemän kommer gärna till förbundets möten och seminarier och berättar om nya idéer och politiska riktlinjer.
Endast Statoil tog kontakt
Ledamöterna av Europaparlamentet, i synnerhet de som sammanställer betänkanden, kontaktas ofta av lobbyister som vill ge goda råd. Men så är det inte alltid. Tysken Michael Gahler från Europeiska folkpartiet var föredragande i parlamentet för betänkandet om EU:s arktiska område. Då var det endast Statoil-bolaget som tog kontakt med honom.
Michael Gahler menar att lobbyisterna kan vara till stor nytta när man ska skaffa fram information.
– Parlamentsledamöterna måste sätta sig in i frågor av mycket olika slag och då är det till nytta att ha tillgång till olika källor. Det har diskuterats mycket om spelreglerna för lobbyverksamheten, men i sista hand måste var och en själv besluta vad som är passande, säger Michael Gahler.