Nyheter 8.3.2013

EU-patentet klart – känner du till det?

Lauri TenhunenLauri Tenhunen ansvarar vid EU-reprentationen bland annat för horisontella konkurrenskraftsfrågor.

Ett internationellt avtal om en ny EU-patentdomstol undertecknades vid konkurrenskraftsrådets möte den 19 februari. Det här var den sista biten i ett paket om EU-patent och ett nytt enhetligt patentsystem. Redan tidigare har förordningar om ett enhetligt patentskydd godkänts. Frågan om ett EU-patent har diskuterats i årtionden.

Beslutet var historiskt och har också stor praktisk betydelse: när ett enhetligt patentskydd nu kan sökas med en enda ansökan sparar företagen betydande summor och samtidigt främjas innovationsverksamheten. Det har uppskattats att kostnaderna för patent kommer att sjunka betydligt.

Med tanke på EU:s konkurrenskraft hade man hoppats att detta positiva beslut hade väckt ett större intresse. Frågan har många gånger varit uppe på rådets dagordning och även på Europeiska rådets nivå har man försökt sätta fart på den.

Pressmeddelandena och nyheterna om frågan avspeglar processens komplexitet och svårigheterna för EU-informationen. Under de två senaste åren har patentet enligt rubrikerna bland annat ”tagit ett betydande steg framåt”, ”återigen kört på grund”, ”varit långt ifrån färdigt”, ”godkänts” och nu slutligen ”blivit färdigt”. Men det här är en sak som aldrig riktigt känns klar och klappad. När det första enhetliga patentet någon gång beviljas, börjar allt kännas gammalt och invant.

Under processens gång har det bland annat i åratal förts en kamp om språkarrangemangen vid patent. De besparingar som eftersträvas med reformen hade inte uppnåtts om EU-patent måste översättas till samtliga EU-språk. En lösning som bygger på en modell med tre språk och så kallat fördjupat samarbete nåddes, men Spanien och Italien ställde sig utanför den. Därefter tvistade man ytterligare om var patentdomstolen skulle placeras. Lösningen på denna tvist var en europeisk kompromiss: domstolen delas mellan London, Paris och München.

Nu har projektet ändå rotts i hamn. Men vi bör komma ihåg att systemet ännu inte har tagits i användning och att avtalet om patentdomstolen måste ratificeras av medlemsstaterna. Avtalet träder i kraft när 13 länder har ratificerat det. Den 19 februari undertecknades avtalet av 24 medlemsländer, bland dem också Italien, som emellertid inte omfattas av patentförordningarna. De medlemsstater som inte nu undertecknade avtalet kan senare komma med om de så vill.

Trots att reformen verkar förnuftig har den inte på alla håll tagits emot med öppna armar. Också i Finland har vissa av intressegrupperna på sistone funderat över om det finns något behov av den här reformen. Vissa företag anser att det nuvarande patentsystemet är tillräckligt bra. Alla företag har inte behov av att patentera sina produkter i alla medlemsstater, utan det räcker med patentskydd i några länder. Det här är förståeligt när man tänker på att inom många industribranscher lönar det sig inte att ens försöka lansera konkurrerande produkter på marknaden i ett enskilt litet land, även om patentskyddet inte skulle gälla där.

Vissa större företag betonar därtill mera patentskyddets kvalitet och tillförlitligheten i rättsskyddssystemet än kostnaderna för en enskild patentansökan. Man är också rädd för att i det nya patentdomstolssystemet kan en regional- eller lokalsektion fatta beslut om att inte bevilja ett patent på Europanivå på grund av något annat företags tvivelaktiga patent. Man känner inte heller i detta skede till vad hela systemet kommer att kosta.

Men kritikerna ser ganska snävt på saken. Det finns många produktgrupper för vilka det är viktigt att patentskyddet gäller i alla medlemsländer. Kostnaderna kan inte uppskattas endast ur storföretagens synvinkel, utan man bör också tänka på de små och medelstora företagen och mer allmänt på hela innovationsverksamheten. Det finns också uppenbara fördelar med en enda patentdomstol: därmed undviker man rättegångar i flera medlemsstater och eventuella motstridiga domar i samma ärende.

Även om det nya patentsystemet inte är fullkomligt måste man börja någonstans. Till dess försvar måste också sägas att ingen är tvungen att använda sig av det nya systemet. Det nuvarande europeiska patentsystemet som består av nationella patent kvarstår som ett alternativ till det nya systemet.

EU-patentet måste nu fås att fungera också i praktiken. När systemet börjar omsättas i praktiken vore det viktigt att få med också användarna av systemet. Så kan man bäst försäkra sig om att systemet blir fungerande och kostnadseffektivt. Ratificeringsprocessen och de praktiska förberedelserna tar antagligen så mycket tid att nya europeiska enhetliga patent kan beviljas först 2015.

Processen som pågått i årtionden är intressant också med tanke på EU:s beslutsfattande. Den säger mycket om europeiska kompromisser och om hur det är att söka fram kreativa lösningar. Svårigheten i arbetet hade blivit uppenbar för ordförandelandet Irlands minister, som i sitt middagstal träffande citerade Samuel Beckett: ”Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.”

 Lauri Tenhunen

Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen

Kolumnen har tidigare publicerats på Finlands ständiga EU-representations webbplats