Säkerhet och försvar – vad kan vi vänta oss i december?

Europeiska rådet kommer vid sitt möte i december att diskutera EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik för första gången på åtta år. Den här frågan har väckt ett stort intresse både i Finland och på annat håll i Europa. På senare år har vi vant oss vid att Europeiska rådet vid sina möten endast dryftat eurons öde. Varför har säkerhets- och försvarsfrågorna nu tagits upp på EU-ledarnas agenda? Vilka målsättningar har ställts upp för diskussionen, och vilka resultat kan vi vänta oss i december?

Förändringar framtvingar samarbete

Ambassadör Piritta Asunmaa

Omvärlden har förändrats betydligt under de senaste tio åren. Beskrivande är att den första meningen i EU:s säkerhetsstrategi som antogs 2003 lyder så här: "Europa har aldrig tidigare varit så välmående, så säkert och så fritt.” Det finns ingen anledning att överdramatisera dagens situation, men det står klart att mycket har förändrats. Den globala ekonomiska krisen och eurokrisen har försvagat unionens verksamhetsförmåga samtidigt som tillväxtekonomiernas inflytande har ökat. USA inriktar sig strategiskt mot Asien och förutsätter att EU bär ett större ansvar för säkerheten inom sitt eget område och i sitt närområde. Det jäser i EU:s grannområden framför allt till följd av den arabiska våren. Hoten gällande cybersäkerheten har även ökat märkbart. Samtidigt har alla europeiska länder varit tvungna att skära ner sina försvarsanslag på grund av finanskrisen. EU-ländernas sammanräknade försvarsbudgetar har minskat med cirka 20 procent under 2000-talet.

I detta läge måste EU-länderna agera tillsammans och diskussionen om politikens inriktning måste föras på högsta politiska nivå, mellan stats- och regeringscheferna.

Försvarets tre korgar

Vid sitt möte i december 2012 fastslog Europeiska rådet tre helheter eller korgar med prioriteringar för den diskussion som ska föras i december i år. Den första gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, den andra utvecklingen av kapaciteten och den tredje försvarsindustrin och försvarsmarknaden. Det nya är att man närmar sig säkerhets- och försvarsfrågorna helhetsbetonat, och inte enbart ser dem som krishantering.  Nu har man tagit upp även industri-, inremarknads- och sysselsättningspolitiken samt forsknings- och utvecklingspolitiken till diskussion.

Det är fråga om den europeiska försvarsindustrins framtid, dess konkurrenskraft som kräver satsningar på forskning och innovation, samt en bättre fungerande inre marknad. Det är också fråga om hundratusentals jobb.  Även rymd-, energi-, sjösäkerhets- och cyberfrågor ingår i helheten. EU:s specifika mervärde är uttryckligen dess helhetsinriktning, vilken även är den centrala orsaken till varför det nu är motiverat att behandla frågor i anslutning till försvaret inom EU och inte till exempel inom Nato.

Ekonomin alltjämt högt på dagordningen

Trots att försvarsfrågorna är viktiga måste vi komma ihåg att Europeiska rådets dagordning är späckad. EU-ledarna kommer inte att diskutera enbart försvarsfrågor. De största bekymren i dag gäller sysselsättningen, konkurrenskraften och den långsamma ekonomiska tillväxten. Det är fullt möjligt att försvarsfrågorna endast kommer att få begränsad uppmärksamhet på mötet i december.

Enligt nuvarande bedömningar kan försvarets ekonomiska dimensioner bli det som framför allt diskuteras i december. I praktiken kommer man sannolikt att diskutera konkreta förslag om att främja försvarsforskningen och innovationerna, stöd till små och medelstora företag inom försvarsbranschen samt utvecklingen av inremarknadsbestämmelser gällande försvarsfunktionerna. En relativt bred konsensus råder redan nu om de här temana.  Avsikten är också att komma överens om konkreta kapacitetsprojekt, som antagligen kommer att gälla obemannade flygplan, lufttankning, satellitkommunikation och cyberförsvar. Man vill också skapa en grund för ett intensivare samarbete mellan kommissionen och medlemsländerna i försvarsfrågor.

Alla problem löses inte vid decembermötet

När vi talar om resultaten från Europeiska rådets möten måste vi alltid komma ihåg att det är fråga om långa processer som tar årtionden. Utvecklingen inom EU sker alltid långsamt och gradvis. Därför får vi inte tro att alla problem får sin lösning i december. Viktigt är att säkerhets- och försvarsfrågorna får synlighet och att några konkreta beslut kan fattas om kapacitetsprojekt samt att uppdrag ges för ett fortsatt arbete. Målet är att Europeiska rådet i framtiden behandlar försvarsfrågorna med jämna mellanrum. Ett förslag om en egen europeisk planeringstermin för försvarsfrågorna har också varit på tapeten.

Morot och disciplin

En viktig fråga när man talar om resultaten kan vara kommissionens intention om vilka morötter den kan erbjuda medlemsstaterna för att stärka försvarets inremarknadsdimension. Om kommissionen i december kan anvisa anslag till exempel för ett projekt gällande obemannade flygplan skulle det vara en stor nyhet. Genom att erbjuda morötter kunde kommissionen även lugna ner vissa medlemsstaters oro gällande befogenhetsfördelningen. En annan viktig fråga gällande resultaten är övervakningen av att bestämmelserna om den inre marknaden följs. I dag visar statistiken att den europeiska försvarsmaterialmarknaden är synnerligen protektionistisk.  Kommissionen måste i december på ett trovärdigt sätt kräva att bestämmelserna följs på försvarsmaterialmarknaden. Det medel kommissionen i praktiken har att tillgå är överträdelseförfarande, det vill säga att stämma medlemsländerna inför EU-domstolen.

Samarbete, men inte gemensamt försvar

När det gäller mötet i december ska man akta sig för att väcka onödiga förhoppningar eller rädslor. Europeiska rådet kommer inte att besluta om att utveckla ett gemensamt försvar. Det fattar inte heller beslut om ny EU-lagstiftning. Framtiden byggs på medlemsstaternas villkor. Det är fråga om en successiv process. Vi bör också komma ihåg att ett tätare samarbete inte alltid betyder att EU-integrationen fördjupas eller befogenhet överförs till Bryssel. Försvarssamarbete bedrivs även i andra sammanslutningar, både bilateralt och regionalt. För Finland är det nordiska försvarssamarbetet synnerligen viktigt. Det viktigaste är att medlemsländerna har de rätta verktygen att möta nuvarande och kommande hot. Detta kräver ett tätare samarbete och att det är nödvändigt är alla medlemsländer eniga om. 

Piritta Asunmaa

Ambassadör, Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik