Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 28.11.2013

Jordbruksstödet till Södra Finland avgjordes med draghjälp från parlamentet

Tapio KytoläTapio Kytölä arbetar som specialsakkunnig på jordbrukspolitiken vid EU-representationen.

Jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen och jordbrukskommissionären Dacian Cioloş kom torsdagen den 21 november överens om jordbruksstödet till Södra Finland för de kommande sju åren. Förhandlingarna gick bra efter det att man fått en ny rättsgrund för avtalet. Rättsgrunden och avtalet har godkänts på politisk nivå. Det officiella beslutet om rättsgrunden fattas i december och beslutet om stödet till Södra Finland antagligen i januari.

Det nationella stödet för jordbruket i Södra Finland har varit en svår bit ända sedan Finland blev EU-medlem. Hittills har avtalen grundat sig på Finlands anslutningsfördrag och dess artikel 141. När alla EU-åtgärder utnyttjas fullt ut och jordbruket i Finland trots det lider av allvarliga svårigheter orsakade av anslutningen till EU kan kommissionen tillåta att Finland beviljar lantbruksproducenterna nationellt stöd. Det här var den sista punkten man kom överens om vid Finlands medlemskapsförhandlingar.

För sju år framåt

Kommissionens jurister har tolkat artikeln så att stödet till Södra Finland endast är ett tillfälligt stöd under en övergångsperiod. Finland har däremot utgått ifrån att stödet bör kunna betalas så länge det förekommer svårigheter inom jordbruket. Efter att Finland blev EU-medlem ersatte EU:s direkta stöd och åtgärderna för landsbygdsutvecklingen endast en del av odlarnas inkomstbortfall som orsakades av att vi övergick till unionens producentpriser. Inte ens det nationella stödet ersatte hela inkomstbortfallet.

En förlängning på stödet till Södra Finland har förhandlats fram för några år i taget. Det första avtalet omfattade åren 1997–1999. Därefter följde två avtal på fyra år. Det nuvarande avtalet, som går ut vid årsskiftet, är sexårigt, och det nya avtalet gäller till utgången av 2020. Under årens lopp har det nationella stödet minskats vid varje förhandlingsomgång och det har ersatts med bland annat ett kompensationsbidrag. I det här avtalet ersätts detta med direkt stöd från EU.

En ny rättsgrund behövdes

Vid den här femte förhandlingsomgången gick kommissionen inte med på att förhandla utifrån anslutningsfördraget. Juristerna motsatte sig det kraftigt. Kommissionen gav dock Finland sitt stöd i sökandet efter en ny rättsgrund via förordningen för övergångsperioden för jordbrukspolitiken.

Vi stod inför en stor utmaning. Finland var tvunget att lägga fram frågan om det nationella stödet både för Europaparlamentet och samtliga övriga medlemsländer. Europaparlamentet visade sig vara en bra samarbetspartner. Den finländske EU-parlamentarikern Petri Sarvamaa var beredd att hjälpa till. Den tyske rapportören Albert Dess som beredde parlamentets ståndpunkt gällande förordningen för övergångsperioden lovade sitt stöd och detsamma gjorde fransmannen Michel Dantin. Redan det här garanterade i det närmaste att Finland skulle få igenom sin sak i parlamentet. Rapporten innehöll också många andra frågor. Den godkändes i jordbruksutskottet och i plenum med stor majoritet.

Diskussioner med alla medlemsländer

Via parlamentet togs Finlandsparagrafen upp på medlemsländernas, dvs. rådets dagordning. Ministern diskuterade paragrafen gällande Södra Finland och bakgrunden till den med ministrarna i de närmaste grannländerna, statssekreteraren diskuterade frågan med sina kolleger i några andra länder och Finlands representant i den särskilda jordbrukskommittén med sina kolleger från några medlemsländer. Eftersom vi ville ta upp frågan om stödet till Södra Finland på tumanhand med alla medlemsländer var det många möten som föll på den ständiga representationens lott. När förordningen för övergångsperioden i oktober behandlades i den särskilda jordbrukskommittén motsatte sig inte ett enda medlemsland Finlandsparagrafen.

Detaljerade förhandlingarna om stödet fördes med kommissionen. Förhandlingarna inleddes i februari med ett möte mellan ministern och kommissionären och de avslutades i november. Några små detaljer återstår ännu att finslipas med generaldirektoratet för jordbruket vid kommissionen, men stödpaketets innehåll är i praktiken klart. Totalt har det varit tiotals möten med parlamentet, kommissionen och medlemsländerna. Resultatet kan anses vara en fin arbetsseger.

Kontakterna med institutionerna var avgörande

Enligt min mening inverkade tre viktiga faktorer på det goda slutresultatet. Finland har varit aktivt gentemot Europaparlamentet. Redan under sin andra vecka som minister, och flera gånger därefter, träffade minister Koskinen personer med stort inflytande på jordbrukspolitiken. Statssekreteraren, representanten i den särskilda jordbrukskommittén och den ständiga representationen har haft täta kontakter med parlamentets jordbruksutskott, dess medlemmar och medlemmarnas assistenter och med tjänstemännen. Finland har också agerat långsiktigt och öppet med kommissionen. Dessutom har Finland stått i kontakt med övriga medlemsländer på ministernivå och tjänstemannanivå.

Tapio Kytölä

Skribenten är specialsakkunnig i frågor gällande den gemensamma jordbrukspolitiken vid Finlands EU-representation

Följ oss