EU-stöd till finländsk tango

Toni Tiala är specialsakkunnig i budgetfrågor vid Finlands EU-representation.

Rådet och parlamentet går varje år igenom Europeiska revisionsrättens revisionsberättelse om hur EU-budgeten genomförts. I berättelsen tar revisorerna ställning inte endast till räkenskapernas tillförlitlighet utan också till om EU-medlen använts på ett lagligt och korrekt sätt. Enligt revisorernas mening har detta inte riktigt lyckats, felprocenten har nämligen varit hög år efter år. Utifrån berättelsen fattas också beslut om ansvarsfrihet. Finansministrarna rekommenderade vid Ekofinrådets möte i februari att kommissionen beviljas ansvarsfrihet för räkenskapsåret 2012. Europaparlamentet ska i vår fatta det slutliga beslutet om kommissionen kan få ansvarsfrihet.

Gällande EU-budgeten har år 2014 inletts i rätt positiva tecken. Efter utdragna förhandlingar slogs den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 fast i slutet av 2013. Samtidigt godkändes också budgeten för 2014 och merparten av de EU-finansierade programmen för den nya budgetramperioden. Besluten fattades således i sedvanlig europeisk stil, dvs. enligt förhandsplanerna, men i sista stund. I fråga om budgetarbetet står man nu på stadig grund, åtminstone tills budgetramen ska utvärderas om ett par år.

En blick bakåt

När de stora frågorna är avklarade kan man med gott samvete koncentrera sig på annat. De som arbetar med EU:s budgetfrågor kastar under början av året vanligen en blick bakåt. Man går igenom räkenskaperna för föregående räkenskapsår och beslut fattas om beviljande av ansvarsfrihet för Europeiska kommissionen.

Europeiska revisionsrätten som arbetar i Luxemburg granskar verkställigheten av EU:s budget och sammanställer en rapport som överlämnas till rådet och Europaparlamentet för behandling av ansvarsfriheten. Årsrapporten gällande räkenskapsåret 2012 presenterades i november och de observationer som gjorts i den har under början av året behandlats både i parlamentets utskott för budgetkontroll och i rådet. Rådets uppgift är att ge en rekommendation om ansvarsfrihet, vilken finansministrarna beslutade om vid Ekofinrådets möte i februari. Det slutliga beslutet om kommissionen kan beviljas ansvarsfrihet fattas av parlamentet vid sessionen i april.

En god nyhet i revisionsrättens rapport är att EU:s räkenskaper är i skick och följer bokföringsbestämmelserna. Värre är att det förekommer problem med betalningarnas laglighet och att felprocenten är väsentlig. Det här är ingen överraskning. Under de 19 år som revisionsrätten har avgett ett yttrande om åtgärdernas laglighet har den inte en enda gång kunnat ge ett positivt utlåtande. Revisorerna bedömer att felprocenten var 4,8 år 2012 när den året innan var 3,9 procent. Särskilda problemområden är landsbygdsutvecklingen (felprocent: 7,9) och regionalpolitiken (felprocent: 6,8). Gemensamt för båda de här områdena är invecklade regler och dåligt fungerande kontroll av stöden. Och ansvaret för båda bärs i hög grad av medlemsländernas myndigheter.

EU-mervärde åt folknöjen

När revisionsrätten publicerat sin rapport och felprocenten är hög jublas det vanligen i massmedier som förhåller sig kritiskt till EU:s åtgärder. Speciellt den brittiska pressen lyfter gärna fram oegentligheter som den anser vara flagranta. En av källorna är tankesmedjan Open Europe med kontor i London, som under årens lopp har sammanställt omfattande listor på projekt där pengarna på ett eller annat sätt har använts fel. Problemet med de här listorna är dock att det inte alltid är fråga om missbruk utan att man endast anser att projekten är onödiga.

På listorna över de mest huvudlösa EU-finansierade projekt förekom för något år sedan ett projekt för att internationalisera den finländska tangokulturen. Det var inte frågan om att Seinäjokiborna som drev projektet skulle ha använt pengarna på fel sätt, utan ur ett brittiskt perspektiv ansågs det helt obegripligt att sätta pengar på finländsk tangokultur. Men alla som har besökt Tangomarknaden i Seinäjoki vet att det inte är frågan om en helt obetydlig sak.

Revisorernas bedömningar av fel baserar sig inte på om ett projekt verkar dumt utan på om projekten följt bestämmelserna. Så länge bestämmelserna för EU-finansieringen och EU-programmen tillåter att EU-pengar används till exempel för finländsk tango är allt i sin ordning, bara betalningarna har gjorts på rätt sätt och dokumenterats korrekt. En större och mer betydelsefull fråga är sedan hurdana projekt som överhuvudtaget ska finansieras med EU-pengar. Användningen av EU-pengar borde alltid vara förknippat med ett EU-mervärde, dvs. att man med EU-finansiering uppnår något mer än med endast nationell finansiering.

Ansvarsfriheten motiverad

Vid behandlingen av ansvarsfriheten och bedömningen av uppdagade fel bör man komma ihåg att trots att det förekommer fel är största delen av de EU-finansierade projekten stödberättigade. På grund av de invecklade bestämmelserna förmår inte ens ännu mer komplicerade förvaltnings- och kontrollsystem upptäcka en stor del av felen. Det enda hållbara sättet genom vilket man på lång sikt kan minska felmängden är att förenkla bestämmelserna och verksamhetsmodellerna, och därefter effektivt övervaka att dessa följs. För att det här ska lyckas krävs ett intensivt samarbete mellan kommissionen och medlemsländerna. Eftersom kommissionen inte ensam kan anses vara ansvarig för de fel som uppdagats i EU-finansierade projekt i medlemsländerna är det motiverat att kommissionen beviljas ansvarsfrihet.

Samtidigt som man försöker minska antalet fel är det skäl att fundera över det EU-mervärde som pengarna ger. Revisionsrätten har på ett förtjänstfullt sätt börjat lyfta fram frågor som gäller resultatet och mervärdet i sina årsrapporter. Även kommissionen försöker numera motivera åtgärderna i sitt budgetförslag med det EU-mervärde som uppnås. Det är inte alltid lätt, förklaringarna kan vara långa.

De stora linjerna för EU-finansieringen slås alltid fast i samband med den fleråriga budgetramen. Samtidigt beslutar man om innehållet i och reglerna för enskilda program. Reglerna för den programperiod som nyligen inletts är nu färdiga, men i den utvärdering som görs 2016 kan man fundera på om programmen når önskade resultat. Sökandet efter EU-mervärdet börjar igen 2018 när beredningen av nästa budgetramperiod som inleds 2021 startar. Då måste man också fundera på om man fortsätter att stödja utvecklingen av dansgolv med bättre flyt eller om man främjar tillväxt och sysselsättning på andra sätt. De nya ledamöterna av Europaparlamentet får här också något att fundera på. De vill säkert aktivt delta i besluten om EU-finansieringen. I sista hand är det skäl för de nya ledamöterna att överväga sin inställning också till den finländska tangon.

Toni Tiala 

Toni Tiala är specialsakkunnig i budgetfrågor vid EU-representationen.