Lågt valdeltagande – livligt utnämningsspel
I Finland var valresultatet rätt väntat. Det faktum att Sannfinländarna ökade sina mandat från ett till två, eller att Vänsterförbundet återtog en plats i parlamentet, ger inte anledning att tala om en skräll eller tsunami. En liknande jämn utveckling såg vi i många andra EU-länder. I början av året talades det vitt och brett om att röstningsaktiviteten skulle öka, men så gick det i alla fall inte i Finland, men ett valdeltagande på 40 procent i ett Europaparlamentsval är ett bra medeltal.
Dramatik såg vi däremot i de stora EU-länderna och den kommer att ha följder både inom EU och i ländernas inrikespolitik. Det EU-kritiska Ukip-partiets uppgång i Storbritannien kommer att tillspetsa också andra partiers ställningstaganden, och i tidningskommentarer har vi fått läsa om en framtid utanför EU – eller i alla fall i en annorlunda union.
Jordskredet i Frankrike fick skåpen att gunga så att vinglasen klirrar länge än. Det högerextrema partiet Nationella Fronten, som leds av Marine Le Pen, blev det största partiet i landet. I Italien överträffade regeringspartiet, center-vänster Demokratiska partiet som leds av premiärminister Matteo Renzi, förväntningarna och många tror nu att Silvio Berlusconis era slutligen är förbi.
Summa summarum: I en del av EU-länderna verkar valresultatet stärka den sittande regeringen eller i alla fall det största regeringspartiet. I andra länder är det nu på sin plats att hålla krismöten – till exempel i Storbritannien, Frankrike och även i Sverige, där Moderaterna föll till en historiskt sett låg nivå.
Utnämningsrumba
Det har varit otroligt svårt att locka väljarna till valurnorna, trots att man tagit till alla möjliga jippon och även behandlat sakfrågor. Nästa fas kommer att vara ännu mer besvärlig, nu börjar nämligen utnämningsrumban.
Det ska hittas kandidater till topptjänsterna i Bryssel, som kommissionens ordförande, vilka passar både medlemsländerna och parlamentet. Eller såväl parlamentet som medlemsländerna. Det tvistas om vem som har mer att säga till om.
Det blir en soppa med många kockar och en brokig mängd ingredienser. En som i god tid anmälde sitt intresse för ett EU-jobb är statsminister Jyrki Katainen från Finland. Andra har inte visat sitt intresse lika öppet eller till och med förnekat att de är intresserade, men efter valet kan det hända att de inte är lika blyga. Vi kommer att få se ett riktigt Utnämningspaketens Moder när alla toppämbeten ska tillsättas, och sopptallrikarna fylls med ett hopkok i stil med att om jag får det här så får du det där. Tyvärr kommer godbitarna inte att räcka till alla.
Förrätter och huvudrätt
EU-ländernas stats- och regeringschefer samlades tisdagen 27 maj för att vid en middag dryfta läget efter valet. Många framhåll att i stället för namn ska man först tala om menyn. Ska man i den nya kommissionens arbetsprogram skriva in tillväxt utan skuldsättning eller konkurrenskraft eller avreglering, eller något annat?
Det belgiska köket sägs ha fransk mat och tyska portioner. Den nya EU-menyn kommer antagligen att bestå av en liknande kombination plus Medelhavskryddor och något gott från Storbritannien.
Det kommer att ta lång tid, kanske till slutet av året, innan vi ser slutresultatet av hopkoket. I söndags var det parlamentsval i Belgien och nu inleds regeringsförhandlingarna. Förra gången pågick de i mer än 500 dagar. Säkert är att den nya Europeiska kommissionen blir klar snabbare.
Leena Brandt
Skribenten är pressråd vid EU-representationen.
