Maailma muuttuu – ja vähitellen myös EU:n kuluttajaoikeus

Mikko Holm svarar för konsumentpolitik, bolagsrätt och immateriella rättigheter vid EU-representationen

EU:s ”resepaketdirektiv” som tryggar resenärernas rättigheter är ungefär tjugo år gammalt och släpar ohjälpligt efter den utveckling som resandet har genomgått. Kommissionen har föreslagit ett nytt direktiv som bättre skulle svara mot omgivningens nya krav, men det är inte helt lätt att förnya föråldrad lagstiftning.

År 1990, med andra ord före Finland blev EU-medlem, godkändes det direktiv som gav vissa rättigheter åt resenärer som köper paketresor, det vill säga både transport och logi. Bestämmelserna lämpade sig utan tvekan för de behov som konsumenterna och resenäringen hade för 24 år sedan. Men det finns knappast någon som argumenterar emot att världen år 2014 är en ganska annorlunda plats.

Resemarknaden har inte besparats förändringar. För tjugo år sedan var denna marknads struktur en helt annan – den var mycket enklare. I och med att näthandeln utvecklades skräddarsyr resenärer sina semesterresor själva och utgår från sina speciella krav och behov. Det kan vara oklart både för resenärerna och för dem som erbjuder transport och logi om rättigheterna och skyldigheterna från år 1990 gäller dem. Följderna har i värsta fall blivit att tvister löses i domstolar runt om i Europa.

För att lösa problemet gav europeiska kommissionen i juli 2013 medlemsländerna ett förslag på ett nytt resepaketdirektiv att förhandla om. Med detta förslag försöker man uppnå ett bättre konsumentskydd, bland annat genom att utvidga direktivet så att det skulle omfatta kombinationer av resetjänster istället för bara traditionella paketresor. Ett annat viktigt mål är att ge näringsidkarna jämlika verksamhetsförutsättningar, vilket skulle ske genom att reglerna görs enhetliga. I samma andetag försöker man göra sig av med onödig reglering som förorsakar kostnader för företagen, så man är verkligen på rätt väg.

Var är det då som skon klämmer? Varför är ingenting klart trots att förslaget har behandlats i ett helt år?

Det finns förstås inte något uttömmande svar. Men det är helt klart att lagstiftarna under dessa tjugo år har ”blivit skyldiga” konsumenterna så mycket förnyelse på det här området att det tar tid att reparera skadan och uppdatera regleringen. Medlemsländernas olika nationella reglering och marknadens nya verksamhetsformer har tillsammans med de föråldrade bestämmelserna förorsakat så mycket problem att det tar längre tid att röja upp än man först trodde.

Resepaketdirektivets reformprocess visar att man borde lägga till kontinuerlig vård av rättsakter på den omtalade europeiska agendan för bättre reglering!

Mikko Holm 

Mikko Holm svarar för konsumentpolitik, bolagsrätt och immateriella rättigheter vid EU-representationen