Nyheter 12.5.2015

Euroopan strategisten investointien rahasto: Lääke Euroopan kasvuongelmiin?

Kolumn

Sami Napari
Sami Napari

Europeiska kommissionen presenterade ett investeringsprogram i november i fjol med vilket man vill sätta fart på den anspråkslösa ekonomiska tillväxten i Europa och skapa efterlängtade nya arbetsplatser. Programmet består av tre delar, av vilka den som har lyst mest i offentligheten är den nya investeringsfonden som ska inrättas. På ett finare sätt sagt Europeiska fonden för strategiska investeringar, familjärt ESIR.

Det är meningen att existerande EU-budgetmedel ska styras till ESIR, och dessutom deltar Europeiska investeringsbanken i att samla ihop en ”fröpeng” på 21 miljarder euro till fonden. Med dessa frön är det meningen att så nya investeringar för över 300 miljarder euro för att stöda tillväxten och kväsa Europas arbetslöshetstroll. Är det så lätt att lyfta upp Europa på fötter igen?

Med hjälp av ESIR är det kanske möjligt att få Europas ekonomi på fötter, men knappast på språng. En orsak till det här är att ESIR kan vara en medicin mot fel sjukdom. När Europeiska centralbanken (ECB) vräker ut pengar på marknaden som om det inte funnes någon morgondag och priset på lån har sjunkit rekordlågt kan man fråga sig om finansiering faktiskt är den viktiga flaskhals som hindrar investeringar. 

På basis av de företagsenkäter som ECB regelbundet gör är svaret nej. När företag tillfrågas om deras viktigaste problem är tillgången på finansiering inte bland de högsta på listan. I själva verket ligger tillgången på finansiering, utom för de allra minsta företagen (s.k. mikroföretag), enligt den färskaste enkäten alldeles i slutändan. 

Kunder och en kunnig arbetskraft söks 

Som ett klart större problem än tillgången på finansiering upplever man exempelvis hur man ska hitta kunder och få tag på kunnig arbetskraft. Även om tillgången på finansiering ser ut att vara ett större problem i mikroföretag än i stora företag nämner också de här allra minsta företagen bristen på efterfrågan när det gäller produkter och tjänster som det största problemet. 

Det är också bra att notera att även om en (liten) del av företagen upplever tillgången på finansiering som ett problem, är det inte automatiskt ett tecken på finansmarknadens ofullkomlighet.  En av finansmarknadens basuppgifter är ju att skilja agnarna från vetet och endast finansiera goda (läs: lönsamma) projekt. Därför är det naturligt att tillgången på finansiering på en effektivt fungerande marknad är ”njugg” och att en del av projekten blir utan finansiering.

Inom vissa branscher och företag är tillgången på finansiering visserligen ett genuint problem. Ett exempel på ett eventuellt skuggområde i fråga om finansiering är de kraftigt tillväxtinriktade mikro- och sm-företag som strävar efter att expandera internationellt. ESIR riktar emellertid inte sin verksamhet särskilt till den här typens företag, utan avsikten är att allmänt stöda strategiska investeringar och företag med mindre än 3 000 anställda.  

Den offentliga företagsfinansieringen får ofta kritik för byråkraternas oförmåga att sålla ut vinnarna. Enligt kritikerna lyckas tjänstemännen inte plocka ut pärlorna bättre än marknaden. Inte heller ESIR är immun mot de här klandren. I utkastet till förordning om ESIR ges den investeringskommitté som beslutar om EU-garantin instruktioner om att för finansiering vaska fram ekonomiskt lönande projekt och projekt som inte skulle genomföras utan EU-garanti. Lättare sagt än gjort. Det här trots att förslaget till förordning ställer höga kompetenskrav på kommittémedlemmarna. Av de utredningar som har granskat den offentliga företagsfinansieringen vet man att det är allt annat än enkelt att lappa och reparera bristerna i företagsfinansieringen.

Strukturförändringar medicin mot anemi 

Det mervärde som ESIR medför kan man misstro också för att de medel som styrs till fonden egentligen inte är nya pengar utan närmast existerande medel i ny förpackning. För att åstadkomma ett genuint mervärde måste man få den privata sektorn intresserad av projektet. Det är emellertid inte klart att det kommer att gå så. ESIR kan exempelvis i sin grundstruktur bibehålla element som leder till en avstötningsreaktion hos de privata aktörerna. En sådan reaktion kan uppstå exempelvis på grund av en förvaltningsstruktur inom ESIR som i marknadens ögon är oklar. Och även om man lyckas bygga upp ESIR utan större planeringsfel kan mottagandet också i detta fall vara ljumt, såvitt de allmänna utsikterna för efterfrågan förblir dimmiga. 

Även om ESIR kanske inte är något elixir är det i varje fall bra att det tas nya initiativ för att förbättra de ekonomiska utsikterna för Europa. Det är viktigt att betrakta investeringsprogrammet som en helhet bestående av tre pelare, vilka utöver ESIR utgörs av en så kallad projektförteckning och en allmän förbättring av investeringsmiljön.

Särskilt den tredje pelaren, som bland annat omfattar betydande initiativ i stil med en kapitalmarknadsunion, är beaktansvärd. Det är beklagligt att den har hamnat i fötterna på ESIR i diskussionen om investeringsprogrammet, såsom också har skett i den här skriften. Reformer som gäller strukturer, såsom att undanröja hindren för konkurrens och att skapa en ändamålsenlig och förutsebar regleringsmiljö, är ändå den medicin som behövs för att bota den ekonomiska anemin i Europa. 

Sami Napari 

Skribenten är specialexpert i ärenden som gäller ekonomi och finansiering i EU-representationen