Några ord om den bättre lagstiftningens pånyttfödelse[copy]
Kolumn
Tanken på en bättre europeisk lagstiftning upplever en renässans. Det handlar inte om den första gången, eller ens den andra – många kommissioner före Jean-Claude Junckers har haft samma målsättning för ögonen.
Under årens lopp har lagstiftningen förbättrats med några åtgärder här och där. Ibland har man till och med ändrat på benämningen, och när inget annat hjälpte talade man en tid om en förnuftigare lagstiftning. Den här gången vill man uppnå resultat och man har inte mera råd att vara cynisk eller pessimistisk
En uppryckningskampanj och ett försök att förbättra och ändra på seder och bruk kring lagstiftningen är på gång i EU. Junckers kommission är klart mera engagerad i produktionen av bättre artiklar än sina föregångare. Man kan redan se några bevis på detta. Utnämningen av en kommissionär för bättre lagstiftning är en märkbar förändring, som vittnar om kommissionens vilja.
Under ledning av kommissionens första vice ordförande Frans Timmermans har kommissionen redan lyckats få ihop ett omfattande paket om bättre lagstiftning, och det bedöms nu på många håll. Bland annat presenterar kommissionen nya praktiska funktioner och reformer, med vilka man ska kunna bedöma lagstiftningens effekter bättre och i större utsträckning. Kommissionen har också föreslagit modernisering av EU-institutionernas avtal om bättre lagberedning, och man har inlett förhandlingarna om detta.
Förbättringen av EU-lagstiftningen ligger inte helt och hållet i kommissionens händer. Kommissionens lagstiftningsförslag rivs upp av medlemsländerna i rådet, och när parlamentarikerna behandlar dem i Europaparlamentet. Bägge producerar ivrigt sina egna förslag för att ”förbättra” kommissionens originalförslag. Vanligtvis måste man nå enighet mellan dessa institutioner för att en rättsakt ska kunna träda i kraft. Därför har de också ansvar för att se till att förändringsförslagen verkligen utgör bättre lagstiftning. Lättare sagt än gjort, men ett faktum i alla fall.
Hur känner man igen bättre lagstiftning? I bakgrunden ska det finnas en gedigen förståelse för den verksamhetsmiljö, med andra ord det verkliga livet, som man försöker påverka med lagstiftningen i fråga. Bättre lagstiftning berör exempelvis inte saker eller fenomen som inte existerar, eller som är övergående eller marginella. Bättre lagstiftning skapar och stödjer verksamhetsmöjligheter och verksamhetsfrihet mera än begränsar dem. Om avsikten med lagstiftningen är att trygga intressen gör bättre lagstiftning det utan att förorsaka onödig byråkrati eller onödiga kostnader, emedan den alltid beaktar den andra sidan av saken också. Det är lätt att övervaka bättre lagstiftning och att tolka den ska inte medföra orimliga svårigheter.
Hur ska man uppnå detta idealiska tillstånd? Med de verktyg, funktioner och processer som Junckers kommission har föreslagit att ska förnyas når man redan långt. En nyckelroll innehar konsekvensbedömningar som görs i förväg. Hjulet är redan uppfunnet men nu borde man lära sig använda det. De verktyg som finns borde användas effektivare. Några nya verktyg behövs inte för det här. Det är en angelägenhet för många, och alla EU-institutioner som deltar i lagstiftningen, eller kanske man hellre ska säga alla de politiker och tjänstemän som agerar för dem, borde axla större ansvar för att bättre lagstiftning ska uppnås. I den här ekvationen blir det intressentgruppernas och förvaltarnas viktigaste uppgift att hålla lagstiftarna insatta i den verksamhetsmiljö som lagstiftningen påverkar, och som förvaltarna bäst känner till.
Allt sammantaget – i Bryssel pågår en så positiv aktivitet kring frågan att det finns alla skäl att tro att resultat uppnås.
Mikko Holm
Skribenten svarar bland annat för frågor om bättre lagstiftning vid EU-representationen
