Hurudan lagstiftning tål tidens tand – finns det sådan?
Kolumn
Google, Facebook, Uber. Moderna fenomen som förändras i snabb takt kräver anpassningsförmåga och rentav nya innovativa metoder av lagstiftarna.
Många föredragshållare och festtalare har försökt förstå och förklara dagens nya fenomen. Ämnet har också behandlats i Finlands EU-representations kolumner. Oberoende av infallsvinkel är alla i främsta hand intresserade av digitala plattformar, som Google eller Facebook, och digitala tjänster som Uber, Airbnb eller Vimdu, som alla är exempel på så kallad delningsekonomi.
Dessutom har vi nya smarta apparater till vår användning, till exempel självstyrande fordon eller medicinska produkter framställda på ett helt nytt sätt och mycket mera.
Hänger lagstiftningen med?
Den här mångfalden av nya fenomenen måste också beaktas i lagstiftningen. Dessutom måste vi förstå att utvecklingen inte stannar här utan att den bara accelererar. Och det är inte den svåraste utmaningen. Det är när vi kräver ett svar på frågan hurudan lagstiftning som tål tidens tand och hur lagar ska skrivas så att de inte redan är föråldrade i den riktiga världen när de träder i kraft som det blir utmanande på allvar.
Vi kan söka svar på åtminstone två olika håll: 1) lagberedningsprocessen och 2) lagarnas egentliga innehåll. Av de här två är det enklare att först tala om beredningsprocessen.
I EU räcker beredningen av en förordning minst flera månader. Det kan också räcka mycket längre och det gör det oftast. En grundlig beredning är avgörande, inte minst med tanke på rättsskyddet. Risken med en lång beredning är emellertid den att förordningen delvis kan vara föråldrad när den träder i kraft. Till exempel kan samhället ha utvecklats så att en lag som ska reglera förtetagens verksamhet bara berör en del företag när den träder i kraft. Då är regleringen inte mera rättvis. Hållbar lagstiftning ska med andra ord beredas snabbt, med ändamålsenliga metoder och utan att slösa tid. Så kan vi nå kärnan i en bättre lagstiftning.
Allmän lagstiftning hållbarare än detaljerad
Men vi når inte kärnan innan vi finner svar på frågan om hur innehållet i hållbar lagstiftning ska se ut. Erfarenheter har visat att allmän lagstiftning håller längre än detaljerad.
Det finns också erfarenheter av att så kallad metodneutral lagstiftning är mera långlivad än sådan lagstiftning som till exempel gäller bara en viss sorts teknik. I samband med detta talas det också ofta om att man i lagstiftningen inte borde skilja mellan digitala miljöer och traditionella icke-digitala miljöer.
Nytänkande i lagstiftningsprocessen
Hur kan man då närma sig hållbar lagstiftning på ett mera innovativt sätt? Den frågan är aktuell i några EU-stater just nu.
Man har bland annat kommit fram till en modell som kan kallas en ”andra väg”. Det innebär att den som uppnår lagens syfte på någon annan väg än den som fastställts i lagen vederbörligen kan anses ha följt lagen. När man spinner vidare på denna tanke kommer man fram till att sådan lagstiftning är hållbar och främjar innovationer som ställer upp målsättningar, men inte fastställer metoderna för hur dessa ska uppnås.
Allt det här kan nog ifrågasättas och till och med motbevisas. Man kan till exempel hävda att de målsättningar som ställs upp idag inte motsvarar det som samhället eftersträvar imorgon. I vilket fall som helst måste lagberedare, i EU och i alla medlemsstater, och även i resten av världen, fortsätta söka lösningar till hur lagstiftningen ska bli mera långlivad.
De av er som orkat läsa den här kolumnen till slut kanske ännu ställer den allra viktigaste frågan: varför måste lagstiftningen tåla tidens tand? Därför att medborgare och företag måste kunna lita på att lagstiftningen inte förändras hela tiden och inte ställer sig i vägen för nya idéer, innovationer, investeringar och kreativitet.
Mikko Holm
Skribenten är specialsakkunnig
