Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 11.11.2015

Torsk på fiskeriministrarnas bord

Kolumn 

I oktober fattade rådet för jordbruk och fiske beslut om fiskemöjligheterna i Östersjön 2016. De svåraste diskussionerna handlade om torskfisket. Torskbestånden är svaga och det nya saltvattnet från Nordsjön har inte ännu hunnit stimulera torskens levnadsmiljö. Laxbeståndet har återhämtat sig tack vare strikt reglering, men också när det gäller laxen finns det orsak att bibehålla fisket på en försiktig nivå.

Fiskepolitikens höstsäsong i EU går alltid åt till att fastställa fiskekvoterna för följande år. I oktober kom man överens om fiskemöjligheterna i Östersjön och i december ska man enas om resten.

Jyri Ollila är specialsakkunnig inom fiskepolitik vid Finlands representation vid EU.
Jyri Ollila är specialsakkunnig inom fiskepolitik vid Finlands representation vid EU.

Mekanismen fungerar så att Internationella Havsforskningsrådet ICES först ger vetenskapliga råd angående alla fiskbestånds tillstånd som omfattas av kvoteringen, vilket innebär tiotals fiskarter och regionala fiskbestånd i de olika geografiska områdena. Till exempel Östersjön är indelad i 12 områden som är lite olika dragna för olika fiskarter. På basis av den vetenskapliga bedömningen ger EU-kommissionen ett förslag på högsta tillåtna fångstmängder i varje område följande år. Sedan förhandlar medlemsländerna om dessa i rådet. De tillåtna fångstmängderna fördelas sedan mellan EU-länderna i form av nationella kvoter med beaktande av tidigare fiskeandelar.

Den grova överfiskningen är historia – åtminstone i de flesta av EU:s fiskevatten

Allmänt kan man säga att fiskepolitiken har utvecklats i en betydligt striktare riktning. Besluten fattas utgående från fiskeribiologisk kunskap och på en hållbar grund.

Det ger också synbara resultat: fiskbeståndet har utvecklats positivt i de flesta av EU:s fiskeområden.

Men inte överallt. Till exempel Medelhavet är ett sorgebarn och det blir inte alls bättre av att det finns länder längs med dess kuster där laglig ordning, hållbar utveckling och demokratiskt beslutsfattande är en avlägsen dröm. Det samma gäller Svarta havet.

Torskens rörelser orsakar beslutsfattarna huvudbry

Östersjön har också sina sorger och just gäller det torsken. Torskbestånden är i ett alarmerande dåligt tillstånd, särskilt i de västra delarna av egentliga Östersjön. Vetenskapssamfundet och kommissionen föreslår betydande nedskärningar i torskkvoterna, rentav med en tredjedel jämfört med detta år.

Ett nytt problem är hur man ska beakta och reglera det tilltagande fritidsfisket. På tyska och danska vatten står fritidsfisket redan för nästan en tredjedel av områdets torskkvot.

Ett annat speciellt problem har att göra med torskens rörelser. Det östra torskbeståndet som biologiskt definieras som ett skilt bestånd har i allt högre grad börjat röra sig mot de västra delarna av egentliga Östersjön. Denna vandring är naturligtvis bort från det östra områdets fiskare. Av denna orsak rubbas i någon mån tidigare fiskeandelar och den så kallade relativa balansen. På ett principiellt plan är det frågan om ett stort problem som intresserar också andra än Östersjöstaterna.

Men det finns också positiva utsikter när det gäller torsken. Förra årsskiftet fick Östersjön en stor dos salt vatten från Nordsjön, en så kallad saltpuls. Det var den första på länge, föregående kom i skiftet mellan 1970- och 80-talet. Det är många som kommer ihåg hur man då kunde dra upp så mycket torsk man bara orkade i Finska viken. Det skulle vara fint om saltpulsen också den här gången skulle innebära en vitaminspruta för torsken.

Laxen är en annan Östersjöfisk av särskilt intresse. Genom kraftig reglering har man fått laxen att återhämta sig väl, men Finland och vissa andra länder anser att laxen särskilt i egentliga Östersjön och Bottniska viken ännu behöver tid för att återhämta sig och att fisket borde hållas på en återhållsam nivå.

Jyri Ollila

Skribenten är specialsakkunnig inom fiskepolitik vid Finlands representation vid EU

Följ oss