Åland – en annan ö i EU med undantag
Kolumn
De stora utmaningar EU och dess medlemsländer idag står inför kan tyckas långt borta från ett litet samhälle som Åland. Och till stor del ser verkligheten på Åland mycket annorlunda ut än på många ställen i EU.
Arbetslösheten ligger stadigt under fyra procent och de fåtal flyktingar som kommer till ö-samhället tas emot av flera välkomnade kommuner. Men för ett litet, exportberoende samhälle som är helt beroende av goda kommunikationer med omvärlden är såklart dagens osäkerhet problematisk. Företagare och privatpersoner utnyttjar flitigt den inre marknadens fördelar och behöver veta att EU kommer fungera ungefär likadant också i framtiden.
Idag tas gränslösheten förgivet, men man kan utan överdrift säga att Ålands väg in i EU var aningen motvillig. Efter att ha väntat ut både den finska och svenska folkomröstningen tog ålänningar till slut ställning för att gå med i unionen. Men inte utan undantag.
Med grund i öarnas folkrättsliga status fick man behålla bestämmelserna om att personer utan det regionala medborgarskapet hembyggsrätt inte kan förvärva fastighet eller bedriva näring utan tillstånd. Åland har även undantag från indirekt beskattning och behandlas av EU som tredje land i momsfrågor. Syftet med de första undantagen är att behålla det minoritetsskydd från 1920-talet som kom till för att skydda den svenskspråkiga minoriteten inom landskapet. Reglerna är diskriminerande mot övriga EU-medborgare men motiveras med folkrättsliga argument. Undantagen från momsunionen gör visserligen att ålänningarna kan köpa billig öl och tobak på färjorna, men syftet med undantaget var att garantera en livlig östersjötrafik med Åland som knutpunkt. Täta avgångar till Sverige och fasta Finland gör att varor kan exporteras och importeras utan orimligt höga transportkostnader.
I efterhand kan det konstateras att Åland fick relativt goda villkor vid EU-inträdet, även om Sveriges undantag för snus och den alltid hotade vårfågeljakten fortfarande gäckar många. Idag är majoriteten av ålänningarna positiv till EU-samarbetet och upplever att unionen gynnar dem själva och företagen. Däremot upplevs det inte att Åland på ett effektivt sätt kan påverka lagstiftningsprocessen i EU.
EU-processerna belastar en liten förvaltning
Först och främst, vad är det Åland kan bestämma över? Landskapet har lagstiftningsbehörighet inom områden som miljö, jord- och skogsbruk, jakt, och fiske, veterinärväsendet, näringsverksamhet, energi, sysselsättning och socialvård.
Nya direktiv eller förordningar på dessa områden ska landskapsregeringen implementera självständigt, vilket är mycket arbete för en förvaltning på ca 400 personer. Precis som Riksdagen överförde det åländska parlamentet lagstiftningsbehörighet till EU när man gick med i unionen, men till skillnad från medlemsländerna har regionala lagstiftande parlament haft svårt att garantera politisk representation i EU:s lagstiftande organ.
Ännu idag saknar Åland en representant i Europaparlamentet, men har genom bilaterala samarbeten möjlighet att föra fram sina synpunkter. I rådet är Åland garanterad representation och insyn genom att delta i den nationella beredningsprocessen på alla nivåer, samt genom att en rådgivare vid EUE med ansvar för de åländska ärendena.
Så vad gör jag som sakkunnig för Åland? Enkelt kan man säga att mitt jobb går ut på att fungera som en allmän sambandscentral mellan landskapets förvaltning och EU:s institutioner. Åland har möjlighet att delta i den nationella beredningen av positioner av EU-ärenden när ett förslag faller inom vår lagstiftningsbehörighet eller när det kan anses vara av särskilt intresse. I praktiken innebär detta att jag tillsammans med kolleger i Mariehamn bevakar lagstiftningsprocessen för allt från invasiva arter och timmerlagstiftning till upphovsrätt och tullkodex.
Vid sitt val av prioriterade ärenden fokuserar landskapsregeringen huvudsakligen på områden där Åland har omfattande lagstiftningsbehörighet och där kommissionen ofta initierar ny lagstiftning. Det innebär att jag arbetar mycket med ärenden om miljö och energi, som den cirkulära ekonomin och energiförsörjning. Idag står inhemsk vindkraft för närmare 25 procent av landskapets energiförsörjning och som gärna skulle utvecklas ytterligare. Sjöfart är såklart ett annat viktigt område för Åland att bevaka, där både regler från IMO eller EU behöver utformas så att rederier i Östersjön inte missgynnas konkurrensmässigt. På grund av momsundantaget finns en skattegräns runt Åland, och för all ny lagsstiftning på skatteområdet måste landskapsregeringen bevaka att det inte blir praktiskt omöjligt att utöva momsundantaget.
Känslig skjutvapenfråga
Jakt och naturvårsfrågor är alltid känsliga i en region som Åland där befolkningen lever nära inpå naturen. Kommissionens förslag om att begränsa tillgången till vapen påverkar såklart jägare och även om landskapsregeringen inte har lagstiftningsbehörighet för skjutvapen följer man noga med utvecklingen. Samma gäller för upphovsrättsliga frågor. Behörigheten ligger vid ministeriet, men Åland har egen public service och vill genom sin myndighet garantera ett så stort utbud som möjligt av svenskspråkigt TV-innehåll. På Åland råder full konsensus om att få tillgång till Sveriges medieutbud även på nätet, och även om det finns starka folkrättsliga argument för att garantera svenskspråkig media på Åland är det en snårig väg mellan EU-regler och privata aktörers avtal.
Som ni kan se har landskapsregering en ambitiös EU-politik där flera områden är högt prioriterade, och en mängd områden där man har skyldighet att följa och genomföra lagstiftning. Visserligen finns mycket kvar att önska vad gäller relationen till EU, främst i form av formell representation och större förståelse för lagstiftande regioner. Men för en sjöfartsnation med lång tradition av global handel och entreprenörskap finns inga andra alternativ än samarbete.
Julia Lindholm, specialsakkunnig för Ålandsärenden
