Britannia ja EU – Osa 2
I slutet av april inträffade två högst betydelsefulla händelser i Storbritannien. Den första, drottningens 90-årsdag, inföll den 21 april. Den andra, kanske lite mindre viktiga, var Barack Obamas sista besök i Storbritannien som USA:s president. Storbritanniens långvarigaste monark firades bland annat genom att en eld tändes i närheten av Windsor Castle, den första av 900 liknande eldar som tänds över hela samväldet. Festligheterna kulminerar i juni med en gatufest längs The Mall i centrala London med 10 000 gäster.
Obamas besök firades inte med riktigt samma pompa och ståt. Tillsammans med sin fru, USA:s första dam Michelle Obama, åt presidenten middag tillsammans med hertigen och hertiginnan av Cambridge, och höll ett möte och en presskonferens tillsammans med premiärminister David Cameron. Men det som Obamas besök saknade i pompa kompenserade det i politisk tyngd.
Vita huset har meddelat att USA stöder ”ett starkt Storbritannien i Europeiska unionen”. Larry Summers, finansminister under Clintonadministrationen, hävdade nyligen att ett utträde ur EU ”skulle minska Storbritanniens mycket positiva inflytande som USA:s allierade och kraftfull deltagare i G7 och G20”.
Obamas besök i Storbritannien infallade just när de officiella kampanjerna inför EU-folkomröstningen har kommit igång. Den brittiska valkommissionen – det obundna, oberoende organ som övervakar val i landet – har valt de officiella kampanjerna för att ”lämna” och ”stanna”. b
Vote Leave (”Rösta lämna”), en grupp som stöds av Londons borgmästare Boris Johnsson och justitieministern Michael Gove, kommer att leda kampanjen för ett utträde ut EU. Vote Leave stötte på hård konkurrens av Grassroots Out med kopplingar till UKIP-ledaren Nigel Farage, och Leave.eu som grundades av affärsmannen Arron Banks.
Beslutet att välja Vote Leave har redan hotats med åtal av Leave.eu. Banks anser att hans grupp borde ha valts till officiell kampanjorganisation och att beslutet att ge positionen åt Vote Leave ”stinker politisk korruption i vårt ädla ledarskap”.
Till att leda motståndarsidan, kampanjen för ett fortsatt EU-medlemskap, valdes Gruppen Britain Stronger in Europe, med stöd av premiärminister Cameron och under ledning av den tidigare vd:n för Marks and Spencer Lord Stuart Rose.
De båda kampanjerna har tillstånd att spendera 7 miljoner pund (8,85 miljoner euro), inklusive 600 000 pund (760 000 euro) skattemedel. De kommer också att erbjudas möjligheten att skicka ut post till alla hushåll och att göra reklam på tv.
De offentliga medel som läggs på kampanjen inför folkomröstningen har redan fått negativ uppmärksamhet. Innan valkommissionen fattade sitt beslut sände regeringen ut en broschyr till varje hushåll för att ge allmänheten information om folkomröstningen och förklara varför regeringen har valt att officiellt stödja att landet stannar kvar i EU. Broschyren, med en prislapp på 9 miljoner pund (11,4 miljoner euro), har emellertid kallats allt från ”bedrägeri” till ”lögner” av EU-motståndarna. Valet av två officiella kampanjgrupper innebär att låtsaskriget, som pågått ända sedan David Cameron meddelade datumet för folkomröstningen, nu definitivt är slut. Manisk aktivitet har satt igång på båda sidor för att övertyga väljarna om fördelarna eller farorna med att stanna kvar i EU.
Det hittills synligaste inlägget är en publikation från finansministeriet som analyserar de ekonomiska förlusterna om Storbritannien drar sig ur. När finansminister George Osborne offentliggjorde publikationen presenterade han siffror som visar att den brittiska ekonomin skulle vara 6 procent mindre år 2030 om landet går ut ur EU – 4 300 pund per år per hushåll. Enligt ministern visar rapporten att det skulle vara ”ekonomiskt illitterat” att dra sig ur EU och välja något annat alternativ. Michael Gove hävdade å sin sida att regeringen behandlar folket ”som barn som kan skrämmas till lydnad med nya monster varje kväll”.
Finansministeriets dokument målar upp tre möjliga scenarier för livet utanför EU.
Det första kallas allmänt för ”Norgesecenariot”. Storbritannien skulle ha tillgång till EU:s inre marknad genom medlemskap i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)/Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Man skulle vara tvungen att betala för att få tillgång till marknaden och skulle inte att ha något att säga till om reglerna som styr handeln i EU. Enligt finansministeriet skulle Storbritanniens ekonomi minska med 20 miljarder pund varje år under detta scenario.
Det andra är det så kallade ”Kanadaalternativet”. Det skulle innebära ett bilateralt avtal med EU i stil med det som Kanada nyligen uppnådde, efter sju år av förhandlingar. Det här är det alternativ som Boris Johnson föredrar. Emellertid skulle Storbritanniens ekonomi vara värd 35 miljarder pund mindre per år på grund av förlorad handel och lägre produktivitet, enligt Georg Osborne.
Det tredje och sista alternativet skulle vara att handeln med EU skulle följa samma principer som EU:s handel med till exempel Ryssland och Brasilien. Det skulle innebära att reglerna för handelsförhållandet skulle falla under Världshandelsorganisationen WTO:s existerande bestämmelser och inget separat avtal skulle behövas. Enligt finansministeriets kalkyler skulle detta vara det allra dyraste alternativet och den brittiska ekonomin skulle krympa med 45 miljarder pund per år – ungefär lika mycket som landets försvarsutgifter.
Om Storbritannien kommer att stanna i EU eller träda ut och följa något av dessa alternativ avgörs den 23 juni. För tillfället tyder opinionsmätningarna på ett tight race. Men andelen människor som inte ännu har bestämt sig och vars röster sist och slutligen kommer att avgöra folkomröstningen är stor – kring 20 procent. Under de kommande veckorna kan ännu allting hända.
Matthew Broad
twitter: @drmattbroad
Matthew Broad är en brittisk forskare som har förälskat sig i staden Åbo och skärgården. För närvarande är Broad gästande Marie Skłodowska-Curie-forskare vid Åbo universitets institution för filosofi, politisk historia och statslära. Han är särskilt insatt i historia rörande Storbritanniens utrikespolitik och Europas integration.
