Britannia ja EU: Osa 3
Nu är det bara fyra veckor kvar tills Storbritannien ska rösta om huruvida landet ska vara kvar i EU eller inte. Vid vår förra krönika visade opinionsundersökningarna på ett nästan helt jämnt resultat, men mycket har hänt sedan dess. Själva kampanjarbetet har inletts, vilket har inneburit att fler och fler politiker uttalar sig om riskerna eller fördelarna med att stanna kvar i EU.
På ”lämna”-sidan menade Michael Gove, som är en ledande Bryssel-kritiker, nyligen att Storbritanniens befolkning kommer att öka med 5,23 miljoner fram till 2030 om Storbritannien väljer att vara kvar i EU, vilket ungefär motsvarar hela Finlands folkmängd.
Men det var Boris Johnsons kommentarer som fångade allas uppmärksamhet. Den före detta London-borgmästaren och numera parlamentsledamoten för de konservativa hävdade i en artikel i The Telegraph att Europeiska unionen inte skiljer sig från Nazityskland. Johnson menade att byråkrater i Bryssel och Hitler har använt sig av ”olika metoder” för att nå samma mål: ett enat Europa under ett centralt styre. Genom att åkalla minnet av Churchill uppmanade Johnson det brittiska folket att bli ”Europas hjältar” igen genom att förkasta ett fortsatt medlemskap i EU och visa andra hur man står upp mot Bryssel.
På ”stanna”-sidan däremot, hävdade inrikesminister Theresa May att Storbritannien är säkrare genom att vara medlem i EU. I ett tal varnade Jeremy Corbyn, partiledare för Labour, för att arbetare skulle förlora många av sina rättigheter om Storbritannien lämnade EU.
Bank of England-chefen Mark Carney var mer kontroversiell i sitt uttalande om att Storbritannien kommer att stå inför årtionden av finansiell instabilitet om väljarna bestämmer sig för att vända ryggen åt kontinenten.
Senast var det Simon Stevens, chef för Storbritanniens nationella hälso- och sjukvård (NHS), som utan omsvep sade att det blir mindre pengar till hälso- och sjukvård vid en Brexit.
Stora skillnader mellan opinionsmättningar
Men har dessa varningar gjort någon skillnad? Sidan som vill vara kvar i EU leder genomsnittligt i opinionsundersökningarna. Enligt den senaste löpande sammanvägningen vill ungefär 54 procent av väljarna stanna i EU, medan 46 procent vill lämna. Om det står sig går stanna-sidan mot en tämligen komfortabel seger, men med en felmarginal på cirka fem procent är det fortfarande väldigt jämnt.
Läget kompliceras ytterligare av de stora skillnaderna mellan telefon- och webbundersökningar. Som redan konstaterats ser det ut som om stanna-sidan är på väg att vinna, kanske till och med med så mycket som 15 procent. Vissa webbundersökningar tyder dock på dött lopp, medan andra undersökningar till och med visar att lämna-sidan leder med några procent. Att resultaten är så olika kan bero på vilka det är som deltar i webbundersökningarna. Det är mer sannolikt att det är anhängare till Ukip-partiet, som är EU-motståndare, som deltar i omröstningar på nätet, något som kan göra att resultaten förvrängs till lämna-sidans fördel. Detta innebär att ingen riktigt vet hur resultatet kommer att se ut den 23 juni.
Denna osäkerhet har också börjat få effekter redan nu, då Ukip-ledaren Nigel Farage nyligen sagt att en andra folkomröstning kan behövas om stanna-sidan vinner med en knapp marginal.
Debatten mera fokuserade
Det har också lett till att debatten om EU har skärpts under den senaste tiden. De som vill att Storbritannien ska vara kvar i EU fokuserar på ekonomin och många menar att landet kommer att bli mycket fattigare om folket väljer att lämna. Motståndarna har talat mycket om migrationen och dess negativa effekt på landets sociala, kulturella och ekonomiska liv.
Turbulensen kring Turkiet-frågan är det mest anmärkningsvärda. Penny Mordaunt, minister och känd EU-skeptiker, påstod nyligen att Storbritannien inte kan stoppa Ankara från att ansluta sig till EU. Brexit-sidans argument är att kriminaliteten och arbetslösheten i Turkiet är hög och om landet går med i EU kommer de flesta arbetslösa att välja att ta sig till Storbritannien.
Storbritannien har, precis som alla andra medlemsländer, vetorätt över vilka länder som får gå med i EU, samtidigt som varje lands parlament också måste ratificera alla utvidgningsförhandlingar. Att premiärminister David Cameron anklagar företrädare för lämna-sidan för lögn är ett tecken på hur livlig debatten kring Storbritanniens framtid i EU har blivit.
Denna och andra frågor kommer att få stor plats i de TV-sända debatter som kommer att hållas inför folkomröstningen. Den första kommer att äga rum en vecka före folkomröstningen och den andra, som äger rum i Wembley Arena inför tusentals människor, hålls två dagar före valdagen. Det blir också en rad andra TV-debatter, bland annat mellan Cameron och Gove i början av juni.
I nästa artikel kommer vi att rapportera från dessa debatter och berätta om de senaste opinionsmätningarna.
Matthew Broad
twitterissä: @drmattbroad
Matthew Broad är en brittisk forskare som har förälskat sig i staden Åbo och skärgården. För närvarande är Broad gästande Marie Skłodowska-Curie-forskare vid Åbo universitets institution för filosofi, politisk historia och statslära. Han är särskilt insatt i historia rörande Storbritanniens utrikespolitik och Europas integration.
