Bild: European Union

Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen (EUE) spelar en nyckelroll vid genomförandet av Finlands EU-politik. Representationen driver Finlands intressen vid beslutsfattandet inom EU utgående från regeringens direktiv samt rapporterar och förmedlar information till Finland.

EU-kolumner är skriven av EU-representationens sakkunniga.

EU-kolumn 19.6.2018

FÅP – kriser, höjdpunkter och framtidsutsikter

Snart har man fått ihop det, FÅP eller Fem Års Paketet. Jag kikar i EU-agendan för hösten 2013 och ser välkända ord: Lampedusa (asylsökande), Syrien, Libyen, Ukraina, digital ekonomi, ungdomsarbetslöshet, utveckling av EMU. Nya meppar och kommissarier valdes 2014 och i alla EU-länder har hållits nationella val, men samma teman är fortfarande aktuella.

Urval från hösten 2014

Lägesrapport på Greklands halvtidsutvärdering, frihandelsavtalet mellan EU och USA, afrikansk svinpest, Ebola-epidemin, Rysslands sanktioner ersätts till EU:s mjölkproducenter…

I Rysslands öppnas den här veckan fotbollsvännernas himmel, men annars har Ryssland de fem senaste åren funnits i rubrikerna av helt andra orsaker. Ukraina och speciellt situationen i östra Ukraina har fortsatt jämnt tråkig nu i så många år att de nyhetstörstande reportrarna har tröttnat på temat.

Frihandelsavtalet mellan EU och USA eller TTIP har i sin tur lämnats på hyllan för att vänta på bättre tider. Förhållandet mellan USA och EU har också varit i media den här veckan, men i ett helt annat ljus. Nu räknar man upp de produkter, som unionen lägger tull på som motreaktion till president Trumps sanktioner. I farozonen ligger såväl import av jeans som whisky till Europa.

Rådet för utrikesfrågor höll en tyst minut till minnet av offren i terrordåden i Paris i november 2015.
Rådet för utrikesfrågor höll en tyst minut till minnet av offren i terrordåden i Paris i november 2015.

En titt på 2015

Medelhavets flyktingfråga, Jemen, rapporten från fem ordföranden om utveckling av EMU, terrorattentatet i Paris, Storbritanniens önskemål om EU-samarbete, Paris klimatavtal, Grekland…

Sommaren 2015 var en verklig Greklandssommar, som alla reportrar som följde EU (bara i Bryssel finns cirka tusen ackrediterade) och de ministrar och tjänstemän som hanterat frågorna säkert kommer ihåg. Det fanns tillräckligt många krismöten, enligt min kalender höll man till exempel 11.7.2015 en extra Eurogrupp för ministrar, sedan direkt nästa dag ett extra Eurotoppmöte och ett Europaråd. Sedan fortsatte man 13̵14.7 med ”vanliga” Eurogrupp- och Ecofin-möten.

Grekland har under de här åren varit föremål för reportrarnas (också andra än grekiska) intresse. Varje Eurogrupp föregås av ett off-the-record eller ett bakgrundstillfälle som leds av ”seniortjänstemän”, där reportrarna undantagslöst frågar tio eller tjugo Greklandsfrågor. Även när finansministrarna ínte har som avsikt att behandla frågan (oftast har de dock).

Utrikesminister Timo Soini samt EU:s höga företrädare Federica Mogherini.
Utrikesminister Timo Soini samt EU:s höga företrädare Federica Mogherini.

2016 agenda

I 2016 års EU-agenda ser vi återigen välbekanta teman och lite annat också: Syrien, Turkiet, cirkulär ekonomi, bilars utsläppsmätningar, brexit…

Alla minns säkert själv de känslor som resultatet av britternas EU-folkomröstning orsakade. Den natten vaknade jag själv undantagsvis tidigt på morgonen och efter att jag öppnat Twitter kunde jag inte somna om. Det var väl ett förebud som hade väckt mig. Bryssels EU-reportrars lugna planer för ”allting fortsätter som förut”-artiklar byttes ut mot ett hetsigt stök. Alla EU-institutioners chefer väcktes för att kommentera, man improviserade blixtsnabbt möten på hög nivå.

Den första förvirringen var så stor, att man bl.a. tänkte aktivera den välkända artikel 50 på samma gång. Ordförandena Tusk, Juncker, Schulz (EP) och premiärminister Rütte (Holland var då ordförandeland) gav ett uttalande där man manade den brittiska regeringen till snabba åtgärder. ”En fördröjning skulle bara förlänga osäkerheten i onödan” Till slut tog det nio månader innan premiärminister May kunde upprätta avgångsmeddelandet och fortfarande tjatar man om Brexit överhuvudtaget kommer att förverkligas.

Behållning av 2017

PESCO, LULUCF, ETIAS, EPPO, Finland 100, digitala Estland…

EU:s globala strategi som lanserades sommaren 2016 började ta form under 2017. När den höga representanten Mogherini meddelade att EU tänker ”förstärka sitt agerande inom försvar, cybersäkerhet, terrorismbekämpning, på området för energi och strategisk kommunikation” hade reportrarna i åtanke främst en fråga: Föds en EU armé av det här? – Nej, det föddes inte, och föds inte. Istället har till exempel den där PESCO, permanent strukturerat samarbete (gemensamma utvecklingsprojekt rörande försvar osv) och East StratComm-enheten, som väcker européer för hotet av ryska troll.

LULUCF sedan är en förkortning, som bara de finska reportrarna i Bryssels medievärld känner (sammanlagt tio personer). Varje EU-land har sina egna särskilda intressen och i Finland är det naturligtvis skogsanvändningen.

Leena Brandt (andra från vänster) jublar över EU:s roamingbeslut med kollegor från Finlands EU-beskickning 2017.
Leena Brandt (andra från vänster) jublar över EU:s roamingbeslut med kollegor från Finlands EU-beskickning 2017.

Halvvägs år 2018

Nu kan man bara gissa vad man kommer att komma ihåg det här året för. Nyheterna om Brexit, migrationen, Syrien, och klimatförändringen kommer att fortsätta långt in i framtiden, liksom många andra teman som nämnts ovan.

De följande åren argumenterar man också om EU:s pengar för åren 2012-2027 – den ofta synliga MFF (på svenska FBR, flerårig budgetram). Europakommissionen har de senaste veckorna publicerat noggrannare detaljer om insamling av pengar och fördelning av pengar.

Den informationsmängd och de beräkningar som man nu delat ut förutsätter minst att reportrarna har läst lång matematik, men de politiska reportrarna kommer lindrigare undan. Alla EU-ländernas ledning har redan skyndat att uttala sig om vad man kan göra i budgetplanerna och vad som är omöjligt.

Utsikter för 2019

Ordförandelandets makt och ansvar är snart hos Finland.

För Finland är ordförandeperioden (1.7-31.12.2019) redan den tredje och tjänstemännen vet redan vad som väntar: långa dagar, söndagsarbete, stress och arbetsiver. För Finlands politiska ledning utlovas också en avsevärd arbetsbörda. Redan innan början på nästa års juli regnar intervjuförfrågningarna över de nybakade ministrarna. För ett ögonblick är det lilla landet vid kanten av Unionen i strålkastarljuset. Hur tycker minister X att den inre marknaden fungerar? Hur tänker minister Y föra Brexitförhandlingarnas nuvarande fas framåt? Har minister Z utformat följande steg för utvecklingen av EMU? Och försvarssamarbetet?

Och migrationen? De finska ministrarna måste också ta ställning till den frågan. Det är en ödesfråga för hela Europeiska unionen, i en helt annan skala än Brexit, och det finns ingen lösning inom synhåll för den. Inte i år, och inte nästa år, kanske inte ens nästa årtionde.

LEENA BRANDT

Presstjänsteman Leena Brandts femåriga tjänstgöring tar slut i slutet av juni.

Om skribenten

EUEkirjoittaja