Månadens fråga: EU:s budget och Finlands medlemsavgift
EU-kommissionen publicerar årligen, i allmänhet på hösten, en rapport om finansieringen av unionens budget. Den klarlägger penningflödena mellan EU och medlemsstaterna, dvs. medlemsstaternas bidrag från unionen och betalningar till unionen. Den senaste rapporten handlar om 2018.
I fjol uppgick Finlands nettoavgifter till EU till 580 miljoner euro. Nettoavgiften steg avsevärt jämfört med 2017 då den låg på 275 miljoner euro. Finländarna betalade i fjol 105 euro per invånare till EU. Nettoavgiften är skillnaden mellan de bidrag Finland får från EU och de avgifter Finland betalar till EU. Beloppet beaktar inte alla fördelar med EU-medlemskapet.
I månadens fråga förklarar budgetrådet Panu Kukkonen från finansministeriet EU:s budget och hur Finlands betalningar utvecklats:
Hur har EU:s finansiering förändrats under de senaste decennierna?
EU:s utgifter uppgick till drygt 83 miljarder euro år 2000, men 2018 hade utgiftsnivån stigit till 157 miljarder euro.
Samtidigt har EU utvidgats från 15 medlemsstater till 28 medlemsstater, varav en visserligen nu håller på att lämna unionen. EU genomgick sin största utvidgning 2004, men 2007 anslöt sig Bulgarien och Rumänien och 2013 ännu Kroatien.EU:s utgifter uppgick till drygt 83 miljarder euro år 2000, men 2018 hade utgiftsnivån stigit till 157 miljarder euro.
Innan utvidgningen 2004 gick omkring 80 procent av EU:s utgifter till jordbruk och strukturstöd. Även under den nuvarande budgetperioden, som började 2014, har jordbruket och strukturstöden krävt merparten av unionens utgifter, dvs. drygt 70 procent.
Även om EU:s budget har vuxit i euro under de senaste knappt tjugo åren, har andelen av medlemsstaternas sammanlagda bruttonationalinkomst hållits på under en procent.
Hur har penningflödena mellan Finland och EU utvecklats under åren 2000–2018?
Den här frågan kan granskas ur olika synvinklar, man kan se på Finlands EU-intäkter, Finlands EU-avgifter och nettobetalningar.
Även om dessa varierar betydligt från år till år, har Finlands intäkter hållits på en relativt stabil nivå, ca 1,2–1,4 miljarder euro under hela granskningsperioden 2000–2018. Merparten, dvs. i genomsnitt cirka 65 procent av den finansiering som Finland fått, har varit bidrag för jordbruksutveckling och direkta stöd.
Utvidgningen 2004 ökade budgeten och höjde avgifterna
Före utvidgningen 2004 var Finlands intäkter och avgifter i stort sett lika stora. Finlands betalningar började öka tydligt efter att EU:s budget började öka. När Finlands EU-betalningar var knappt 1,2 miljarder euro före 2004, steg avgifterna under finansieringsperioden 2007–2013 till i genomsnitt 1,7 miljarder euro och under den nuvarande finansieringsperioden ytterligare till ca 1,8–1,9 miljarder euro.
Avgifterna avser här de nationella avgifterna som förs in i EU:s budget utifrån den nationella budgeten. Utöver de nationella bidragen ska medlemsstaterna till EU redovisa tullavgifter som tas ut av deras tullmyndigheter efter det att de har innehållit en uppbördsavgift, som idag ligger på 20 procent. Uppbördsavgiften går till den nationella budgeten som inkomst.
I princip har EU:s finansieringssystem, det så kallade systemet för egna medel, sett ungefär likadant ut i 20 år. Systemet utgörs av nationella andelar (ur medlemsländernas budgeter), som dels baserar sig på en enhetlig andel av mervärdesskattebasen (momsbaserade egna medel) och dels på en enhetlig andel av medlemsländernas bruttonationalinkomst (BNI-baserade egna medel).
Därtill finansieras EU:s verksamhet med så kallade traditionella egna medel, som för närvarande i praktiken är tullar.
EU har också andra mindre inkomster, till exempel räntor och böter samt pensionsavgifter som betalas av EU-tjänstemän.
De ändringar som gjorts i systemet med egna medel har främst gällt proportionerna mellan de olika typerna av egna medel. Merparten, drygt 70 procent, av den finansiering som samlas in från EU:s medlemsstater, består idag av BNI-baserade egna medel.
Vad är korrigeringsmekanismen?
Sänkta avgifter och korrigeringar anpassar bidragen från vissa medlemsländer, vars andelar annars anses vara för höga. Korrigeringsmekanismen skapades ursprungligen för Storbritannien på 1980-talet. Arrangemanget blev sedermera permanent. Under de gångna 20 åren har systemet utvidgats till att omfatta alla typer av egna medel och flera medlemsländer.
Under den innevarande budgetperioden hör också Danmark, Tyskland, Holland, Österrike och Sverige, till gruppen länder som åtnjuter sänkta avgifter. Dessa korrigeringar ökar Finlands och de andra medlemsländernas avgifter med ca nio procent, vilket för närvarande innebär en extra utgift på ca 180 miljoner euro per år för Finland. Korrigeringarna motiverades redan på 1980-talet med skälighet och rättvisa. Samtidigt anser många att de olika korrigeringarna har lett till att EU:s finansiella system blivit alltför komplicerat och ogenomskinligt.
Nettoavgiften är skillnaden mellan bidrag och utgifter – men det finns olika sätt att beräkna den
Nettoavgiften visar skillnaden mellan de bidrag ett medlemsland får från EU och de avgifter det betalar. Medlemsländerna använder emellertid olika metoder för att beräkna och illustrera sin ställning som nettobetalare eller nettomottagare. I allmänhet räknas inte administrativa utgifter in i utgiftssidan eftersom dessa utgifter huvudsakligen gäller Belgien och Luxemburg där de stora EU-institutionerna finns. På inkomstsidan räknas dessutom i allmänhet endast nationella avgifter medan tullinkomsterna lämnas obeaktade.
Den officiella beräkningens av medlemsländernas ställning som nettobetalare eller -mottagare ingår i en rapport som kommissionen offentliggör varje år. I den framställs nettoavgiften som en balansräkning där summan av medlemsstaternas nettobidrag är noll. Den nettoavgift som anges beskriver alltså inte direkt skillnaden mellan medlemsstaternas inkomster och utgifter. I beräkningen lämnas även administrativa utgifter och tullar bort.
Nettobetalare eller nettomottagare?
Medlemsländerna är tydligt uppdelade i två grupper när EU-budgeten behandlas, vanligtvis kallade nettobetalare och nettomottagare. Till nettobetalarna hör Holland, Österrike, Frankrike, Tyskland, Danmark, Sverige, Storbritannien, Finland och idag också Irland. Också Italien är en nettobetalare, men räknas i allmänhet inte in i denna grupp, eftersom landets agerande i rådet oftast motsvarar de ståndpunkter som uttryckts av nettomottagarna eller sammanhållningsländerna.
Nettobetalarna står för ca 65 procent av de nationella bidragen till EU:s budget: Tyskland betalar ensamt mer än 20 procent. Nettobetalarna är bland annat eniga om vikten av att begränsa EU-budgetens totala nivå, av förutsägbar budgetering, budgetdisciplin och av att begränsa de administrativa utgifterna. Synen på systemet med egna medel går kraftigt i sär eftersom de andra nettobetalarna, med undantag för Frankrike, Irland och Finland, har sänkt avgift.
16 länder är nettomottagare: Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Kroatien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien och Ungern. De här länderna är mindre och i genomsnitt fattigare. Gemensamt för dem är strävan att trygga sammanhållningsfinansieringen. Som nettomottagare har de också ett större intresse av en högre budgetnivå. Alla nettomottagare samarbetar inte lika intensivt i gruppen.
Utanför denna gruppindelning faller oftast Belgien och Luxemburg, som formellt sett är nettobetalare. Eftersom kommissionens nettobidragskalkyler inte beaktar administrativa utgifter är dessa länder i praktiken mottagare. Deras mest uppenbara intresse riktar sig också mot de administrativa utgifterna.
Finland hör till de mindre nettobetalarna
Finland är en av de mer välbärgade EU-medlemmarna, så Finland har varit nettobetalare under hela sitt medlemskap, med undantag för åren 1996, 1997 och 2000.
Under budgetperioden 2007–2013 ökade Finlands nettobetalningar mot periodens slut till följd av en gradvis ökning av stödet till de medlemsländer som anslöt sig 2004. Hela EU:s budget växte likaså under denna tid. Under den nuvarande budgetperioden har Finlands nettoavgift hållits på samma nivå som under den föregående perioden, det vill säga ca 0,24 procent av bruttonationalinkomsten. Finland hör till de minsta nettobetalarna i förhållande till bruttonationalinkomsten tillsammans med Italien. Även de medlemsstater som har rätt till avgiftskorrigeringar är betydligt större nettobetalare än Finland trots korrigeringarna.
Läs mer:
Tabeller över Finlands EU-intäkter och avgifter 2018 på finansministeriets webbplats (på finska)
EU:s intäkter och utgifter 2014-2020 (på engelska)
