EUE-kolumni: EU ja Afrikka – kohti tasavertaisempaa kumppanuutta
EU och Afrika – mot ett mer jämlikt partnerskap
Afrikas betydelse för EU växer och de närmaste åren kommer att vara viktiga för hur relationen och samarbetet mellan EU och Afrika utvecklas. Det följande EU–Afrika-toppmötet ska hållas 2017. Dessutom kommer det så kallade Cotonouavtalet som ingicks år 2000 och varit grunden för samarbetet mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, att löpa ut 2020 och diskussionerna om dess fortsättning har inletts.
Den nyligen offentliggjorda globala strategin för EU ger vissa riktlinjer för framtiden. I strategin betonas kraftigt det ömsesidiga beroendeförhållandet mellan EU och dess närområden som sträcker sig ända till Centralafrika och Centralasien. Detta beroendeförhållande medför både utmaningar och möjligheter och dessa greppas bäst genom samarbete och partnerskap.
Mycket har förändrats sedan Cotonouavtalet ingicks, och till och med sedan EU–Afrika-toppmötet 2014 då man godkände en gemensam strategi för att styra samarbetet inom olika sektorer. I samband med förberedelserna inför toppmötet 2017 och beredningen av uppföljningen till Cotonouavtalet diskuteras hur dessa förändringar ska beaktas.
***
Till följd av kraftig ekonomisk tillväxt har flera afrikanska länder blivit medelinkomstländer under de senaste åren samtidigt, som Europa drabbats av en ekonomisk kris. Fastän skillnaderna ännu är stora mellan kontinenterna när det gäller invånarnas välfärd och trots att många afrikanska länder fortfarande är i stort behov av utvecklingssamarbete, har detta haft stor inverkan på de tidigare väldigt snäva relationerna som baserat sig på rollerna som biståndsgivare och -mottagare. Tillväxten och nya aktörer som blivit aktiva i Afrika, till exempel Kina och länderna kring Persiska viken, ökar den politiska och ekonomiska konkurrensen vilket har gjort de afrikanska länderna till mer jämlika och självsäkra aktörer. Detta har åtminstone till en viss mån minskat EU:s och de europeiska ländernas politiska och ekonomiska betydelse och inflytande i Afrika.
Samtidigt har de afrikanska länderna blivit allt mer intressanta handelspartner. Europeiska företag investerar idag över 200 miljarder euro per år i Afrika. Afrikas växande medelklass, de delvis fortfarande outnyttjade naturresurserna och den unga befolkningen erbjuder intressanta affärsmöjligheter. EU strävar efter att öka sina insatser när det gäller ekonomisk diplomati särskilt i södra Afrika. Det nyligen undertecknade ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och SADC (Southern African Development Community) skapar en god grund för ökat samarbete.
*****
Den senaste tidens händelser, såsom flyktingströmmen till Europa, visar emellertid att alla afrikaner inte drar nytta av tillväxten på kontinenten. Migrationskrisen har också på ett konkret sätt visat hur mycket Afrika och Europas inre utveckling påverkar varandra och hur många utmaningar som är gemensamma, allt från klimatförändringar till ungdomsarbetslöshet och terrorism.
Migrationen till Europa och till andra delar av Afrika har vuxit stadigt särskilt från västra och östra Afrika. Man kan räkna med att mängden emigranter kommer att fortsätta öka om man inte lyckas ingripa i de omständigheter som orsakar migrationen.
De bakomliggande orsakerna är en härva av komplicerade problem såsom fattigdom, bristande basservice och utkomstmöjligheter, dålig förvaltning, problem orsakade av klimatförändringar, dålig matsäkerhet, väpnade konflikter, instabilitet och otrygghet som orsakas av terroriströrelser och kriminella nätverk och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Alla dessa problem försvåras av den stora befolkningstillväxten i östra och västra Afrika. I en del länder i Sahel beräknas befolkningen tredubblas fram till 2050. Inte ens en kraftig ekonomisk tillväxt räcker till för att täcka en så snabbt ökande befolknings behov. Det är tydligt att en central metod för att åtgärda befolkningstillväxten och migrationen är att förbättra kvinnors och flickors rättigheter, utbildning och hälsovård.
Samarbetet med 35 afrikanska stater som inleddes i och med toppmötet om migration i Valetta 2015 ska fortsätta intensivt. Migrationen är också ett allt viktigare tema på agendan för samarbetet mellan EU och Afrika i allmänhet. Teman som rör migration är också sedan tidigare en del av EU:s och Afrikas gemensamma strategi. I Europa är det främst migrationen till Europa som når rubrikerna, men det är också frågan om ett internt afrikanskt problem. På den afrikanska kontinenten finns det en miljon migranter, en del har flytt konflikter och bor på flyktingläger och andra har flyttat till ett annat land efter arbete.
Maria Kurikkala
Om skribenten
