Bild: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/deed.en
Nyheter 12.7.2019

Vad för Coreper?

Det roterande EU-ordförandeskapet är betydande med tanke på det interna arbetet. Ordförandelandet leder arbetet i Europeiska unionen råd på alla stadier, från arbetsgrupper till ministermöten. De flesta mötena hålls i Bryssel, men de informella ministermötena och vissa möten på tjänstemannanivå ordnas i ordförandelandet. Den här veckan besöker de ständiga representanterna i Coreper II i Finland. Av de organ som deltar i lagstiftningsarbetet torde de ständiga representanternas kommitté Coreper vara den minst kända.

De ständiga representanternas kommitté Coreper II gör traditionellt ett besök i ordförandelandet i mitten av juli. I år besöker de Villmanstrand och Nyslott. Bild: Pixabay/Jacqueline Macou
De ständiga representanternas kommitté Coreper II gör traditionellt ett besök i ordförandelandet i mitten av juli. I år besöker de Villmanstrand och Nyslott. Bild: Pixabay/Jacqueline Macou

När kommissionen lägger fram ett förslag till lagstiftning inleds behandlingen i någon av rådets mer än 150 arbetsgrupper och kommittéer. Medlemsländerna företräds i arbetsgrupperna av en expert, som antingen sänts ut från huvudstaden eller som arbetar vid den ständiga representationen i Bryssel. Arbetsgrupperna sammanträder varje vecka. Europeiska unionens råd har också permanenta kommittéer som koncentrerar sig på vissa särskilda frågor.

EU-ambassadörerna sammanträder varje vecka i Coreper

Följande förhandlingssteg är Coreper. Förkortningen kommer från franskans Comité des Représentants Permanents och betyder kommittén för de ständiga representanterna.

Coreper behandlar och bereder alla ärenden som ska tas upp i vid rådets möten. Arbetet handlar med andra ord om lagstiftning och det är viktigt att kunna förhandla under alla stadier i processen. Förhandspåverkan sker just i Coreper.

Kommittén sammanträder i Bryssel varje vecka. I Coreper försöker ambassadörerna lösa så mycket av medlemsstaternas meningsskiljaktigheter som möjligt. Om de ständiga representanterna inte kan nå samförstånd får ministrarna behandla ärendet under rådets sammanträde.

Och det är inte allt – det finns dessutom två Coreper!

Coreper arbetar i två sammansättningar, Coreper I och II. I Coreper II samlas medlemsländernas ständiga representanter.

Coreper II har följande ansvarsområden:

  • Allmänna frågor och yttre förbindelser
  • Ekonomi och finanser
  • Rättsliga och inrikes frågor
  • Beredning av Europeiska rådets möten
    Suomen Coreper II edustaja on pysyvä edustaja, suurlähettiläs Marja Rislakki Kuva: Johanna Kaprio
    Finland företräds i Coreper II av Finlands ständiga representant, ambassadör Marja Rislakki.Bild: Johanna Kaprio

I Coreper I företräds medlemsländerna av de biträdande ständiga representanterna.

Coreper I sköter ärenden som syns direkt i medborgarnas vardag. De behandlar ärenden som hör till sex rådskonstellationer, bland annat jordbruk, konkurrenskraft, utbildning, sysselsättning, miljö, transport och energifrågor. Utsända tjänstemän från sex olika ministerier sköter dessa områden vid EU-representationen.

Den ständiga representanten och hens ställföreträdare ansvarar båda för de ärenden de bereder direkt till den minister som ärendet faller under i hemlandet.

Ministrarna fattar beslut

Besluten fattas av medlemsstaternas ministrar i rådet, som sammanträder i tio olika konstellationer beroende på vilka ärenden som ska behandlas. Vilken minister som deltar beror också på vilket område som ska behandlas. Rådet fattar beslut antingen enhälligt, med kvalificerad majoritet eller med enkel majoritet.

Minna Kivimäki on Pysyvän edustajan sijainen, suurlähettiläs Coreper I -edustaja
Ambassadör Minna Kivimäki är biträdande ständig representant och företräder Finland i Coreper I. Foto: Finlands EU-representation

Den slutgiltiga lagen kan också påverkas av Europaparlamentet, som är den EU-institution som utöver rådet kan anta lagstiftning.

Under lagberedningen, som särskilt hör till Coreper I-kommitténs område, förhandlar Coreper med Europaparlamentet om varje förslags slutgiltiga form. Det sker efter att ministrarna har nått politiskt samförstånd eller en allmän synpunkt om saken i rådet.