Reformen av EU:s forskningspolitik 2014 och utsikterna för den finländska Europaforskningen

Docent Kimmo Elo och EU-vetenskapsexpert Rami Nissilä. Foto: Europainformationen

EU:s forsknings- och utvecklingsarbete skapar värdefulla kontaktnät. Också Finland har dragit stor nytta av EU:s forskningspolitik. Hur mår Europaforskningen i Finland? Borde ett institut för Europaforskare grundas i Finland?

EU är den största finansiären  av forskning i världen – Finland får mer än vad vi betalar

– Finlands satsning på forskning och utveckling är på toppnivå i Europa, säger Rami Nissilä som är EU-vetenskapsexpert på Finlands Akademis kontor i Bryssel.

I Finland används årligen cirka 7 miljarder euro för forskning och utveckling, vilket utgör ungefär 4 procent av bnp. Procentuellt är andelen till och med större än satsningen i Sverige. Omkring en procent av den vetenskapliga kunskapen i världen tas fram av finländare, medan folkmängden i Finland är under en promille av världens folkmängd.

– Det europeiska vetenskapssamarbetet är ändå synnerligen viktigt för oss, poängterar Nissilä.

En tredjedel av all vetenskaplig forskning och kunskap i världen tas fram inom Europeiska unionen. EU-kommissionen kan räknas som den största enskilda finansiären av forskning i världen.

– Penningsummorna är stora, men ännu viktigare är det kontaktnät som uppstår via EU:s forsknings- och utvecklingsverksamhet, framhåller EU-vetenskapsexperten Rami Nissilä.

Gränsöverskridande kontaktnät är till nytta för den vetenskapliga dialogen. Resurserna kan också användas mer effektivt och kunskapen stannar inte inom en stat. I det sjätte ramprogrammet för forskning åren 2002–2006 deltog finländare i över tusen europeiska projekt, antingen som koordinatorer eller partner. Samarbetsparterna kom oftast från Tyskland, Storbritannien, Frankrike eller Italien.

– Den fria rörligheten för kunskap kan räknas som en så kallad femte frihet efter de sedvanliga fyra friheterna för människor, varor, tjänster och kapital, säger Rami Nissilä.

För närvarande stödjer och finansierar EU europeisk forskning via det sjunde ramprogrammet för forskning för sammanlagt 53,2 miljarder euro. Programmet omfattar åren 2007–2013. Som bäst planeras det åttonde ramprogrammet för forskning, som ska inledas 2014. Enligt planerna kommer kommissionen att publicera sitt utkast till det kommande ramprogrammet i början av 2011.

Uppskattningsvis kommer Finland att under programperioden 2007–2013 få cirka en miljard euro från EU:s forskningsprogram.

Docent Kimmo Elo och EU-vetenskapsexpert Rami Nissilä. Foto: Europainformationen

– Finland är ett av de länder som dragit stor nytta av EU:s forskningspolitik, framhöll Rami Nissilä vid ett diskussionsmöte som Europainformationen ordnade före julen i Åbo.

Europaforskningen skulle behöva ett eget ”Alexanderinstitut”

– För att utveckla Europaforskningen borde man överväga att grunda ett slags ”Alexanderinstitut” för Europaforskningen. Då skulle forskarna kunna bedriva ett ännu effektivare samarbete och växelverkan dem emellan skulle förbättras, säger docent Kimmo Elo vid Åbo universitet.

Alexanderinstitutet som han hänvisar till är ett centrum för studier av Ryssland och östra Europa vid Helsingfors universitet. Institutet har till uppgift att samordna och främja växelverkan och samarbetet mellan den akademiska världen, förvaltningen, beslutsfattarna, det civila samhället och näringslivet.

I Finland har Europaforskning ofta bedrivits via olika projekt, vilket enligt Kimmo Elos bedömning kan medföra utmaningar för långsiktigheten och kontinuiteten i forskningen. Han berättar också att forskningen ofta är splittrad på olika enheter till och med inom ett och samma universitet. Tillika kan växelverkan mellan forskningen och undervisningen bli lidande.

 – Genom starkare nätverk kan man garantera en fördjupad forskning av hög kvalitet. Tillika skulle det vara lättare att samordna forskningen, säger Kimmo Elo som motivering till sitt förslag.

Europaforskningen inriktas på Europa och europeiskheten. Den ska ses som en större helhet än till exempel EU- eller integrationsforskningen. Europaforskningen förenar olika vetenskapsgrenar och de geografiska gränserna följer inte alltid EU:s eller Europas traditionella gränser.

Europaforskningen producerar ny information om Europa och europeiskheten. Den syftar till att tillämpa forskningsrön för att förstå aktuella frågor. Tillika produceras strategisk kunskap som stöd för olika instansers arbete.

Det är viktigt att Europaforskning bedrivs också i Finland så att våra kunskaper om Europa inte endast baseras på utländska forskares synpunkter.

– De finländska forskarna har också vetenskaplig specialkompetens som det är all anledning att utnyttja bättre, säger Kimmo Elo som avslutning.

Mer information:
Forskning, Europeiska komissionen