Anställd vid EU: specialsakkunnig Mikael Kekkonen
Det arbetar över 40 000 personer vid Europeiska unionen, drygt tusen av dem är finländare. Antalet finländare minskar på grund av pensioneringar och det finns ett behov av nya rekryteringar till EU. Mikael Kekkonen arbetar som specialsakkunnig vid Finlands ständiga representation vid EU och ansvarar bland annat för att främja rekryteringen av finländare till EU. Europainformationen frågade Kekkonen hur det kom sig att han började arbeta vid EU och vilka tips han har för dem som drömmer om en karriär vid Europeiska unionen.
Vad ingår i dina arbetsuppgifter?
– I huvudsak ansvarar jag för att främja rekryteringen av finländare till EU och för vissa frågor som rör utvecklingen av EU-institutionerna. I det första ingår till exempel att ge vägledning i hur man kan inleda en karriär vid EU, men å andra sidan också organisering av påverkningsarbetet när finländare söker tjänster på hög nivå vid EU-institutionerna.
– Det finns alltid något att göra eftersom det finns rätt så många finländare i de olika EU-institutionerna, men antalet finländare sjunker på grund av pensioneringar och återväxten är inte tillräcklig. De finländska EU-tjänstemännen representerar förstås inte Finland i EU-institutionerna, utan de representerar EU, men det är viktigt för Finland, till exempel för statsförvaltningen och affärslivet, att det även i fortsättningen finns människor som känner det finländska samhället och dess behov.
– De viktigaste frågorna i utvecklingen av EU-institutionerna handlar om hur de arbetar sinsemellan. Det går inte att besluta om alla praktiska arrangemang i EU:s grundfördrag, utan de måste förhandlas fram separat. Utöver mina egentliga ansvarsområden är jag ett slags alltiallo i ledningens samordningsteam. Jag ordnar till exempel olika allmänna evenemang för EU-tjänstemän så att de hänger med i Finlands EU-prioriteringar.
Hur kom det sig att du började arbeta vid Europeiska unionen?
– Jag har kanske haft en lite annorlunda karriärväg till Bryssel. Jag studerade egentligen inte alls EU-frågor vid statsvetenskapliga institutionen för 20 år sedan. Efter examen började jag arbeta som stadsforskare men av ren nyfikenhet sökte jag och fick en praktikplats på fem månader vid Europeiska kommissionen.
– Efter att jag flyttat tillbaka till Finland deltog jag i olika EU-finansierade projekt för stadsutveckling. Det var som en följd av det som det 2005 uppenbarade sig en möjlighet att ta tjänstledigt och återvända till huvudavdelningen för regional utveckling i Bryssel för en period på fem år. Där administrerade jag EU:s olika program för stadsutveckling. Jag hörde om tjänsten av en slump på något cocktailparty. Bryssel gav mig blodad tand och efter att min tjänst vid kommissionen tog slut sade jag upp mig från min arbetsplats i Finland, skickade högvis med arbetsansökningar och fick ett jobb vid EU-parlamentet som assistent till en europaparlamentariker i några år.
Bryssel gav mig blodad tand; jag sade upp mig från min arbetsplats i Finland och skickade högvis med arbetsansökningar.
– Efter jobbet som assistent till en europaparlamentariker var jag lobbyist för forskningsorganisationer i ett år innan jag började arbeta vid EU-representationen 2009. Jag skulle inte ens ha kommit på tanken att söka tjänsten men EU-representationens dåvarande forskningsdesk tipsade mig och uppmanade mig att söka tjänsten. Ansvarsområdena var forsknings- och utvecklingspolitik, EU:s rymd- och satellitprogram samt kärnenergi (det var med andra ord ett slags propellerhattsdesk vid EU-representationen).
– De fem åren vid Finlands representation vid EU gick fort. Jag hörde via en bekant som arbetar vid EU-parlamentet att parlamentets forskningsutskott sökte en utsänd arbetstagare från något medlemslands statsförvaltning som assistent till utskottets sekretariat. Jag hade en nästan perfekt profil för tjänsten eftersom det var samma utskott som jag hade följt när jag jobbade som assistent till europaparlamentarikern. Efter korta några diskussioner med parlamentet och Helsingfors återvände jag till byggnaden, men den här gången som tjänsteman.
– När det treåriga kontraktet höll på att löpa ut började jag leta efter nya jobb igen. Jag visste att min nuvarande tjänst vid Finlands ständiga representation vid EU var ledig, men av någon anledning var jag inte intresserad och sökte inte tjänsten. Vid den första ansökningsomgången hittades emellertid ingen lämplig person för tjänsten och jag fick antydningar om att jag kan vara rätt person för tjänsten. De här dryga tre åren har gått snabbt, i synnerhet ordförandeskapet 2019 och beredningarna i anslutning till den.
Vilka tips vill du ge dem som är intresserade av en karriär vid EU?
– Det är bra att känna till EU:s grundläggande struktur. Om man inte har studerat ämnet tidigare går det att studera det på egen hand. Språkkunskaper är alltid till nytta. Franskans ställning som arbetsspråk har försämrats under en längre tid men i vissa institutioner, till exempel i utrikestjänsten och i domstolarna, har franska fortfarande en viktig ställning.
– På EU:s rekryteringsbyrås webbplats finns omfattande information om olika arbetsmöjligheter. Ansökningsprocesserna kan till en början verka komplicerade men de genomförs sist och slutligen bara i flera faser, de är inte svåra.
Nätverk har verkligen en betydelse.Sköter man sitt arbete någorlunda bra och bekantar sig med människor kan man få även överraskande erbjudanden.
– Det är också en bra idé att inte bara titta på arbetsplatser vid de olika EU-institutionerna. I Bryssel finns många olika aktörer inom offentliga, privata eller tredje sektorn som har intressanta EU-uppgifter. Man kan lära sig om EU-frågor också på andra håll än vid EU-institutionerna och många har börjat sin karriär vid EU till exempel som industrilobbyister eller i civilsamhällesorganisationer och sedan blivit ordinarie EU-tjänstemän via den vägen.
– Precis som min egen karriärväg visar har nätverk verkligen en betydelse. Sköter man sitt arbete någorlunda bra och bekantar sig med människor kan man få även överraskande erbjudanden.
Vad har du på ditt arbetsbord i vår?
– Främjandet av rekryteringar fortsätter som förut, men kommissionens personalstrategi som publiceras på sommaren kräver särskild uppmärksamhet. Gemensamt med många andra medlemsländer strävar vi efter att säkerställa att det skrivs in i strategin tydliga riktlinjer att varje medlemsland ska vara tillräckligt representerat av sina egna medborgare i arbetet vid kommissionen.
– Vad gäller institutionella frågor kommer det mesta av tiden att upptas av konferensen om Europas framtid. EU-institutionerna håller just nu på att samla ihop olika detaljer och snart kommer det över hela Europa, även i Finland, att ordnas olika evenemang där medborgarna kan ge sina synpunkter på vad och hur mycket EU bör göra i framtiden.
Intervjun är en del av artikelserien Anställd vid EU som under våren lyfter fram olika slags karriärberättelser från EU. Europainformationen ordnar ett diskussionsmöte om ämnet ”Karriär vid EU – hur och varför?” i samband med Europadagen den 7 maj kl. 13.00.
