Anställd vid EU: kommissionärens medarbetare Suvi Leinonen

EU har verksamhet inom en mångd olika politikområden och sysselsätter över 40 000 personer. Drygt tusen av dessa är finländare. Suvi Leinonen arbetar vid kommissionär Jutta Urpilainens kansli och får främja målen för hållbar utveckling enligt sina egna värderingar. Europainformationen frågade Suvi Leinonen hur hon började arbeta vid Europeiska unionen och hurdana tips hon kan ge till dem som drömmer om en EU-karriär.

Med vilka uppgifter arbetar du i EU?

– Jag arbetar i kansliet för kommissionär Jutta Urpilainen som ansvarar för internationella partnerskap, huvudsakligen med frågor som gäller Green Deal och EU-budgeten.

– Green Deal är programmet och spetsprojektet den europeiska gröna given som lanserades av Ursula von der Leyens kommission. Avsikten med given är att unionen ska vara klimatneutral senast 2050 och att säkerställa hållbar användning av resurser. Dessa mål främjar vi även på global nivå.

Hur började du arbeta vid Europeiska unionen?

– Jag har bott och arbetat i Bryssel permanent sedan 2009. Jag ansökte och blev vald till EU-parlamentariker Anneli Jäätteenmäkis medarbetare genom att helt enkelt chansa och skicka in en öppen ansökan. Jag assisterade Jäätteenmäki i parlamentets utskott för utrikesfrågor och i budgetutskottet, vilket har haft långtgående följder för min EU-karriär. Jag fick från första början lära mig om budgeter och lagstiftning, det centrala innehållet i EU-politik och politisk kommunikation.

– Erfarenheten har varit en sporre till många uppgifter efter det; då jag arbetade som assistent till parlamentets vice talman hade jag nytta av mina budgetkunskaper. Senare arbetade jag som rådgivare till parlamentets liberala demokrater, dvs. gruppen ALDE, vid budgetkontrollutskottet och som specialsakkunnig med ansvar för den fleråriga budgetramen vid EU-representationen under Finlands ordförandeskap.

– Ordförandeskapet och förhandlingarna om budgetramen var en unik chans att bli bekant med rådets beslutsfattande, och det var fint att jag samtidigt fick sätta mig in i Finlands beredning av EU-frågor.

Jag studerade internationella relationer vid Lapplands universitet. Mitt mål var redan då att arbeta med EU-uppgifter, så jag sökte mig till EU-frågor och internationella frågor i ett tidigt skede.

– Jag övergick till kommissionär Urpilainens kansli omedelbart efter ordförandeskapet; än en gång chansade jag och skickade en öppen ansökan. Jag är nöjd med att jag i mitt nuvarande arbete kan kombinera mitt huvudkompetensområde EU-budgeten med mitt intresse sedan länge, utrikespolitiken. Jag arbetar enligt mina egna värderingar, när jag får främja målen för hållbar utveckling globalt.

– Innan min EU-karriär studerade jag internationella relationer vid Lapplands universitet. Mitt mål var redan då att arbeta med EU-uppgifter, så jag sökte mig till EU-frågor och internationella frågor i ett tidigt skede. Jag var med och grundade föreningen Eurooppanuoret i Lappland och skrev min pro gradu-avhandling om EU:s säkerhetspolitik. Jag var utbytesstuderande i Sverige i ett år och en termin i Kanada, dessutom var jag på praktik i Bryssel, Washington och Ankara.

Hurdana tips skulle du ge dem som är intresserade av en EU-karriär?

– Om möjligt är det bra att skaffa sig erfarenhet från EU:s olika institutioner. Jag anser att mitt trumfkort är att jag har arbetat vid samtliga tre institutioner. Det är ett viktigt kapital, eftersom jag känner till processerna för beslutsfattande, nyanserna som hör till beredningen av ärenden och arbetskulturen, dvs. mycket sådant som man bara lär sig genom att göra och uppleva.

– Det finns skillnader mellan institutionerna. Tjänstemannakårenhar en betydande roll inte bara vid kommissionen utan även i rådet; ärenden bereds länge på tjänstemannanivå innan det egentliga beslutsfattandet, även om den politiska ledningen regelbundet och vid behov ger anvisningar. Parlamentet är å andra sidan en mycket politikerdriven organisation även vad gäller beredningen; ärenden bereds i utskotten under ledning av rapportörer och skuggrapportörer.

Ingen föds till mästare, men man kan lära sig allt. Avgörande är nyfikenhet, en positiv attityd tilllivet och att man är motiverad.

– Nätverk är viktiga för att avancera i EU-karriären. Nätverkande är vardagliga möten och samarbete med olikamänniskor och kolleger. Under pandemin har dessa kontakter varit virtuella. Jag uppmuntrar till att öka kunskapskapitalet och det sociala kapitalet genom att diskutera med sakkunniga och tjänstemän med olika bakgrund.

– Det är bra att modigt stiga ut ur sin bekvämlighetszon och lära sig att njuta av det. Ingen föds till mästare, men man kan lära sig allt. Avgörande är nyfikenhet, en positiv attityd tilllivet och att man är motiverad.

Vad arbetar du med i vår?

– Nu på våren har jag fullt upp bland annat med frågor kring hållbar finansiering och Green Deal-lagstiftning, som båda har viktiga kopplingartill vår kommissionärs portföljoch som påverkar våra partnerländer. Kommissionär Urpilainen ansvarar för programplaneringen av finansieringen av unionens yttre förbindelser för den följande sjuårsperioden, vilket är en process som tar nästan ett helt år.

– Green Deal är ett av programplaneringens fokusområden; största delen av världens utsläpp av växthusgaser och biologiska mångfald finns utanför unionens gränser. Det är alltså väsentligt att vi får partnerländerna med i den gröna given. Därför är även klimatmötet i Glasgow och biodiversitetmötet i Kunming i år viktiga.

Intervjun är en del av artikelserien Anställd vid EU som under våren lyfter fram olika slags karriärberättelser från EU. Europainformationen ordnar ett diskussionsmöte om ämnet ”Karriär vid EU – hur och varför?” i samband med Europadagen den 7 maj kl. 13.00.