Rättsliga och inrikes frågor i Europeiska unionen
Den fria rörligheten i EU medför många möjligheter men också utmaningar. Genom EU-lagstiftningen underlättas till exempel skötseln av gränsöverskridande familjerättsliga ärenden eller tvistemål. Inte heller brott stoppas av statsgränser. Medlemsstaternas polis-, tull-, gräns- och invandringsmyndigheter och de rättsliga myndigheterna samarbetar intensivt.
EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller de grundläggande rättigheter som är bindande för EU-institutionerna och även för medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten. En starkt skyddad grundläggande rättighet i EU är rätten till skydd av personuppgifter.
Rättsligt samarbete och bekämpning av organiserad brottslighet
En hörnsten i det rättsliga samarbetet är principen om ömsesidigt erkännande, som innebär att alla medlemsstater erkänner beslut av myndigheter i de andra medlemsstaterna och att besluten även kan verkställas i en annan medlemsstat. Principen är av betydelse till exempel i fall som gäller skilsmässa, separation, vårdnad om barn och underhåll. EU:s arvsförordning underlättar i sin tur handläggningen av arvsfrågor som har anknytning till flera medlemsstater.
Principen om ömsesidigt erkännande iakttas också i det straffrättsliga samarbetet. Till exempel en europeisk arresteringsorder gör det lättare att överlämna brottsmisstänkta från en medlemsstat till en annan, och genom en europeisk utredningsorder kan man i brottmål skaffa bevis från en annan medlemsstat. I EU:s system för överförande av dömda kan en fånge överföras till sitt hemland för att avtjäna sitt fängelsestraff som dömts ut i ett annat medlemsland.
EU:s byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) stöder EU-ländernas rättsliga samarbete för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. Europeiska åklagarmyndigheten har till uppgift att utreda brott som riktar sig mot EU:s budget.
Även medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter arbetar allt mer tillsammans. Det viktigaste organet för samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna är EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), som finns i Haag. Med hjälp av Schengenstaternas gemensamma informationssystem kan polisen och de rättsliga myndigheterna utbyta information som är väsentlig för brottsbekämpningen, till exempel om personer om vilka det utfärdats en arresteringsorder eller begäran om utlämning, eller om stulen egendom.
Migrationspolitik
Syftet med EU:s migrations- och asylpolitik är att på ett hållbart sätt svara på de möjligheter och utmaningar som migrationen medför. För att den gemensamma politiken ska genomföras också i praktiken är det viktigt att medlemsstaternas asylsystem fungerar så enhetligt som möjligt. EU:s mål är att asylsökande ska behandlas lika överallt i Europa.
Det gemensamma asylsystemet har byggts upp stegvis under en längre tid, och i dagens läge baserar sig medlemsländernas praxis redan i stor utsträckning på EU-reglering. Europeiska kommissionen inledde i september 2020 en reform av migrations- och asylpolitiken (New Pact on Migration and Asylum, migrations- och asylpakten). Pakten omfattar olika delområden, bland annat en reform av det gemensamma asylsystemet, partnerskap med länder utanför EU, effektivare åtgärder för återvändande och främjande av lagliga migrationsvägar.
I december 2023 nådde Europaparlamentet och rådet en politisk överenskommelse om migrations- och asylpakten. Alla rättsakter som ingår i pakten antogs i maj 2024. De trädde i kraft i juni 2024 och börjar huvudsakligen tillämpas två år efter ikraftträdandet, sommaren 2026.
Beredningen av planer för genomförande av pakten har inletts både på EU-nivå och i medlemsstaterna. De nationella genomförandeplanerna ska vara klara i december 2024. Syftet med planerna är att säkerställa att medlemsstaterna har rättslig och operativ kapacitet att börja tillämpa den nya lagstiftningen om två år.
Gränssäkerhet
Till gränssäkerheten hör att förhindra olovlig gränspassage, avvärja hot och brottslighet som följer av gränsöverskridande persontrafik, säkerställa en trygg gränspassage och trygga den territoriella integriteten.
Respekt för de grundläggande och mänskliga rättigheterna är ett väsentligt inslag i upprätthållandet av gränssäkerheten. Det är en del av den europeiska integrerade gränsförvaltningen. I Finland upprätthåller Gränsbevakningsväsendet gränssäkerheten genom att samarbeta med andra myndigheter i Finland och utomlands.
Finlands gräns- och migrationsmyndigheter är en del av den europeiska gräns- och kustbevakningen, som utgörs av de nationella myndigheter som ansvarar för gränskontroll och återsändande och av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex). Frontex stöder medlemsländerna i gränskontroll och i åtgärder för återvändande och återsändande. I Frontex verksamhet deltar EU-länder, Schengenländer och länder utanför EU.
Samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor i EU har utvecklats stegvis
Samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor har skrivits formellt in i Maastrichtfördraget (1992). I och med Amsterdamfördraget (1999) tog det europeiska samarbetet fart.
Lissabonfördraget (2009) medförde reformer i de rättsliga och inrikes frågorna. Fördraget satte i kraft stadgan om de grundläggande rättigheterna, som främjar respekten för individens rättigheter och friheter. De grundläggande fri- och rättigheternas betydelse framhävs också av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA), som inledde sin verksamhet i Wien i mars 2007.
Lissabonfördraget förändrade också beslutsfattandet i rättsliga och inrikes frågor: numera fattar rådet beslut om straffrättsligt samarbete och polissamarbete genom kvalificerad majoritet i stället för enhälligt. I civilrättsliga frågor övergick man till beslut med kvalificerad majoritet redan i och med Amsterdamfördraget. Europaparlamentet deltar också i beslutsfattandet.