Tillgänglighetsverktyg

Bild:

Rättsliga och inrikes frågor i Europeiska unionen

De öppna inre gränserna och den fria rörligheten i EU medför många möjligheter men också utmaningar. För att hantera dem måste medlemsstaternas polisväsenden, tullväsenden och migrationsmyndigheter samarbeta intensivt.

Samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor i Europeiska unionen har utvecklats stegvis.

Samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor skrevs formellt in i Maastrichtfördraget (1992). I och med Amsterdamfördraget (1999) tog det europeiska samarbetet fart.

Lissabonfördraget medförde reformer i de rättsliga och inrikes frågorna. Fördraget satte i kraft stadgan om de grundläggande rättigheterna som främjar respekten för individens rättigheter och friheter. De grundläggande fri- och rättigheternas betydelse framhävs också av EU:s byrå för grundläggande rättigheter som inledde sin verksamhet i Wien 2007.

Lissabonfördraget förändrade också beslutsfattandet i rättsliga och inrikes frågor: beslut om straffrättsligt och polisiärt samarbete fattas nu med kvalificerad majoritet i rådet i stället för enhälligt. I civilrättsliga frågor övergick man till beslut med kvalificerad majoritet redan i och med Amsterdamfördraget. Europaparlamentet deltar också i beslutsfattandet.

Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa etablerades genom Tammerforsprogrammet (1999–2004), Haagprogrammet (2004–2009) och Stockholmsprogrammet (2010–2014).

Rättsligt samarbete och bekämpningen av organiserad brottslighet

En hörnsten i det rättsliga samarbetet är principen om ömsesidigt erkännande, enligt vilken alla medlemsstater erkänner beslut av myndigheter i de andra medlemsstaterna och att besluten även kan verkställas i en annan medlemsstat. Principen är av betydelse till exempel i fall som gäller skilsmässa, separation, vårdnad om barn och underhåll.

Europeisk arresteringsorder trädde i kraft 2004. Den underlättar överlämnandet av brottsmisstänkta personer från en medlemsstat till en annan. EU:s enhet för rättsligt samarbete Eurojust och Europeiska rättsliga nätverket främjar samarbetet mellan myndigheter i olika länder.

Medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter arbetar allt mer tillsammans. Det viktigaste organet för samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna är Europeiska polisbyrån Europol som ligger i Haag.

Med hjälp av Schengenstaternas gemensamma informationssystem kan polisen och de rättsliga myndigheterna utbyta information som är väsentlig för brottsbekämpningen, till exempel om personer om vilka det utfärdats en arresteringsorder eller begäran om utlämning, eller om stulen egendom.

Kommissionens målsättningar för det rättsliga samarbetet:

  • Göra det enklare för människor och företag i EU att hävda sina rättigheter utanför hemlandet genom att förbättra det ömsesidiga erkännandet av domar i hela EU.
  • Slå till mot den organiserade brottsligheten, till exempel människohandel, smuggling och it-brottslighet, och bekämpa korruptionen.
  • Slutföra EU:s anslutning till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.
  • Få garantier för att amerikanska myndigheter och företag på ett lämpligt sätt skyddar EU-medborgarnas personuppgifter.
  • Verka för ett EU-direktiv mot diskriminering.

Följ oss