Tillgänglighetsverktyg

Bild: ECB/Robert Metsch

Ekonomiska och finansiella frågor

En stabil ekonomi är en av Europeiska unionens viktigaste målsättningar. För att koordinera EU-medlemsländernas ekonomiska politik har en stabilitets- och tillväxtpakt bildats. Unionen har dessutom en gemensam ekonomisk och monetär union samt en gemensam valuta, euron.

EMU

Den ekonomiska och monetära unionen EMU (Economic and Monetary Union) grundades 1992 genom Maastrichtfördraget. Samtliga EU-medlemsstater hör till EMU. Varje medlemsstat är fortsättningsvis ansvarig för sin egen offentliga ekonomi och sina egna skulder. EU-länderna samordnar ändå sin ekonomiska politik och har förbundit sig till att undvika för stort underskott i de offentliga finanserna och för stor offentlig skuldsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten fastställer de grundläggande reglerna för detta.

Tullar och skatter

Tullunionen är en av EU:s tidigaste milstolpar. I och med tullunionen avskaffades interna tullar och ett enhetligt importtullssystem togs i bruk.

EU:s gemensamma skattepolitik säkerställer att den gemensamma marknaden för varor och tjänster fungerar och att var och en av medlemsstaterna får sin rättmätiga andel av skatteintäkterna. Tyngdpunkten i skattepolitiken ligger på indirekt beskattning, dvs. mervärdes- och punktbeskattning. Europeiska unionen har inte behörighet inom personbeskattning.

EU:s budget

EU:s budget består av EU:s intäkter och utgifter. EU:s intäkter består bland annat av medlemsstaternas betalningar och importtullar för produkter som kommer från länder utanför EU. De största utgifterna är däremot jordbruksstödet samt regional- och strukturpolitiken.

Rådet och parlamentet är likvärdiga utövare av budgetmakten. Europeiska kommissionen ger ett budgetförslag åt rådet och parlamentet enligt riktlinjerna för den fleråriga budgetramen och den kommande budgetperioden.

När kommissionen har gett sitt förslag börjar rådet bereda sin ståndpunkt i rådets ständiga budgetkommitté. Efter det meddelar rådet sin ståndpunkt gällande budgetförslaget till parlamentet. Parlamentets budgetutskott behandlar förslaget och till sist godkänner plenum parlamentets ståndpunkt.

Ifall rådet och parlamentet är av olika åsikt sammankallas förlikningskommittén.

Europeiska planeringsterminen

Den europeiska planeringsterminen är en årlig process som innebär att Europeiska unionen samordnar och övervakar den ekonomiska politiken. Kommissionen analyserar på årlig basis EU-ländernas planer för budgetreformer, strukturreformer och heltäckande reformer som gäller hela samhällsekonomin. Kommissionen och rådet ger länderna rekommendationer till åtgärder för de kommande 12–18 månaderna och övervakar verkställandet av dessa.

Bild: Europeiska kommissionen
Bild: Europeiska kommissionen

Euroområdet

Av EU:s 28 medlemsländer har 19 infört den gemensamma valutan euro. Dessa länder är: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike.

Till kriterierna för att gå med i euroområdet hör medlemskap i växelkursmekanismen ERM och en stabil valutakurs i två år före anslutning. De övriga kriterierna för att införa euron hör ihop med räntor (den långfristiga nominella räntan får överstiga motsvarande ränta i de tre mest prisstabila medlemsstaterna med högst två procentenheter), underskott i de offentliga finanserna (underskottet ska vara under 3 %),
inflation (inflationen får inte vara mer än 1,5 % högre än i de tre mest prisstabila medlemsstaterna)
och skuldsättning i relation till bruttonationalprodukten (statsskulden får inte överstiga 60 % av BNP).

Europeiska centralbanken ansvarar för euroområdets penningpolitik

När euron togs i bruk som redovisningsvaluta år 1999 överfördes ansvaret för hela euroområdets penningpolitik till Europeiska centralbanken (ECB). ECB fastställer referensräntan och administrerar euroområdets valutareserv. Centralbanken har också som uppgift att garantera en fungerande betalningsrörelse över gränserna.

Ekofinrådet bereder ärenden som gäller EU:s ekonomi och finansiering

Rådet för ekonomiska och finansiella frågor Ekofin behandlar bland annat följande politikområden inom EU: samordning av den ekonomiska politiken, övervakning av ekonomin, medlemsstaternas budgetpolitik, uppföljning av de offentliga finanserna, euron, finansmarknaden, rörelsen av kapital och ekonomiska relationer till tredje länder. Ekofinrådet bereder och godkänner också årligen EU:s budget tillsammans med Europaparlamentet.

Ekofinrådet består av de ministrar som ansvarar för ekonomiska och finansiella frågor i medlemsstaterna. Rådet samlas separat för att behandla frågor som gäller EU:s budget. I mötena deltar de ministrar som ansvarar för budgeten i respektive medlemsland.

Ekofinrådet fattar i regel beslut i vanlig lagstiftningsordning. För beslut som gäller beskattning förutsätts enhällighet. I vissa frågor fattas beslut antingen så att Europaparlamentet hörs eller genom medbeslutandeförfarande med parlamentet. Många politiska beslut som behandlas i Ekofinrådet kan också fattas utan konsultation med utomstående aktörer. Dessa gäller bland annat samordning av den ekonomiska politiken.

Då Ekofinrådet behandlar frågor som gäller euron och EMU deltar inte representanter från länder som inte infört euro i omröstningar.

Eurogruppen – euroländernas inofficiella möte

Euroländernas finansministrar samlas också inofficiellt i den så kallade eurogruppen. Förutom finansministrarna deltar också Europeiska kommissionens kommissionär med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor samt Europeiska centralbankens ordförande. Till eurogruppens senaste ordförande utnämndes den 21 januari 2013 Jeroen Dijsselbloem från Nederländerna. Eurogruppen sammanträder ofta före Ekofinmöten.

Det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA)

ECB och kommissionen arbetar tillsammans för att bilda ett gemensamt eurobetalningsområde (SEPA). Till området hör samtliga EU-länder och Island, Norge, Liechtenstein, Andorra, Monaco och Schweiz. I och med SEPA försnabbas gränsöverskridande eurobetalningar och de får samma pris som inhemska betalningar.

De synligaste förändringarna som SEPA för med sig är internationella IBAN-kontonummer, att kortbetalningar godkänns med sifferkod istället för underskrift och att nationell direktdebitering upphör.

Följ oss