Transport, telekommunikation och energi
EU:s mål är att skapa moderna, konkurrenskraftiga och effektiva marknader och modern, konkurrenskraftig och effektiv infrastruktur för transport, telekommunikation och energi. Målet är också att skapa transeuropeiska transport-, kommunikations- och energinät. EU och medlemsländerna har så kallade delade befogenheter i fråga om transport, telekommunikation och energi, vilket betyder att lagar kan stiftas av både EU och medlemsländerna. Medlemsländerna kan dock stifta lagar endast om EU inte redan har föreslagit ny lagstiftning eller beslutat att inte föreslå ny lagstiftning.
Smidiga transporter är en förutsättning för den inre marknaden
Transporter är viktiga för den fria rörligheten för personer och varor och utgör därmed en av unionens viktigaste gemensamma sektorer. Transporter är av stor betydelse både med tanke på ekonomin och med tanke på klimatpolitiken. EU:s beslut har en betydande inverkan också på Finlands trafikpolitik, i synnerhet när det gäller transporter, sjöfart och tung trafik.
EU strävar efter en digital inre marknad
Unionens mål inom telekommunikation är att förbättra interoperabiliteten mellan datakommunikationsnät, öppna nationella marknader och undanröja skillnader mellan medlemsländernas lagstiftningar. Digitaliseringen har medfört förändringar som lett till ett behov av EU-lagstiftning som gäller till exempel molntjänster och tillgång till olika innehåll över gränserna. Att upprätthålla integritetsskyddet och datasäkerheten innebär en utmaning när det gäller att utveckla en digital inre marknad.
Ett konkret exempel på EU-lagstiftning med inverkan på människors vardag är att roamingavgifterna inom EU har avskaffats. EU har också stiftat lagar om integritetsskydd för konsumenter och om behandling av personuppgifter i företag och på webbplattformar.
Den europeiska integrationen började med energifrågor
Fördraget om kol- och stålgemenskapen från 1951 omfattade en viktig strategisk energikälla och en industribransch som använde energi. För att utveckla kärnenergin upprättades 1957 en egen gemenskap, Euratom, som fortfarande är verksam. Till övriga delar har energipolitiken utvecklats bland annat utifrån miljölagstiftningen och bestämmelserna om den inre marknaden.
En tryggad energiförsörjning och förnybar energi som prioriteringar
Målet för EU:s energipolitik är att trygga medlemsländernas energiförsörjning och att främja energieffektivitet och användning av nya och förnybara energikällor. Till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har EU infört sanktioner mot den ryska energisektorn och gjort en tryggad energiförsörjning till en av EU:s viktigaste prioriteringar inom energisektorn.
Målet för den europeiska gröna given, så kallade Green Deal, är att anpassa EU:s klimat-, energi-, transport- och skattepolitik så att nettoutsläppen av växthusgaser före 2030 kan minskas med minst 55 procent jämfört med 1990 års nivå. Målet är att uppnå klimatneutralitet senast 2050.
Att öka andelen förnybar energi och förbättra energieffektiviteten är viktiga faktorer för att EU ska kunna minska sina växthusgasutsläpp och uppnå målen i den europeiska gröna given och klimatavtalet från Paris. En ökning av andelen förnybara energikällor gör det också lättare att avveckla användningen av fossil energi från Ryssland.
Rådet som bereder EU:s transport-, telekommunikations- och energifrågor
Sedan juni 2002 har en särskild rådskonstellation ansvarat för EU:s transport-, telekommunikations- och energifrågor. Rådet sammanträder ungefär varannan månad. Beroende på vilka frågor som står på dagordningen deltar transportministrarna, telekommunikationsministrarna eller energiministrarna i rådets möten.