EU:s institutioner
Europeiska unionen har sju egentliga institutioner med egna specifika uppgifter. Dessa är Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd eller ministerrådet, Europaparlamentet, Europeiska unionens domstol, revisionsrätten och Europeiska centralbanken.
EU:s institutionella system fungerar på följande sätt:
- EU:s breda prioriteringar fastställs av Europeiska rådet, som består av EU-ländernas stats- och regeringschefer, Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande
- Europeiska kommissionen driver hela EU:s intressen. Kommissionen har en representant från varje medlemsland. Kommissionen lägger bland annat fram lagförslag och ansvarar för genomförandet av unionens beslut.
- Varje EU-lands regering och ministrar driver sitt eget lands intressen i Europeiska unionens råd, eller bara rådet. Rådet fattar bland annat beslut om EU:s lagstiftning och budget.
- Europaparlamentarikerna utses genom direkta val i medlemsländerna och företräder EU-medborgarna i Europaparlamentet. Parlamentet beslutar om EU-lagstiftningen tillsammans med Europeiska unionens råd.
Ovan nämnda institutioner biträds av fem andra viktiga organ: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, som är rådgivande organ, samt Europeiska investeringsbanken, Europeiska ombudsmannen och datatillsynsmannen.
EU:s decentraliserade organ har inrättats för att utföra vissa tekniska, vetenskapliga eller administrativa uppgifter. De är utplacerade i EU:s medlemsländer. EU:s kemikaliemyndighet ligger i Finland.