Europeiska unionens råd

Rådet är den EU institution där företrädarna för medlemsstaternas regeringar möts, dvs. samtliga medlemsstaters ministrar med ansvar för ett visst område. Rådet stiftar tillsammans med Europaparlamentet unionens lagar och antar unionens budget. Rådet kallas också ministerrådet.

Rådets möten hålls i Bryssel och Luxemburg. I Luxemburg sammanträder rådet i april, juni och oktober, den övriga tiden i Bryssel.

Rådet sammanträder i tio olika konstellationer enligt det ämnesområde som behandlas:

• Allmänna frågor
• Utrikes frågor
• Ekonomiska och finansiella frågor (Ecofin)
• Rättsliga och inrikes frågor
• Sysselsättning, socialpolitik, hälsa och konsumentfrågor
• Konkurrenskraft (inre marknaden, industri och forskning)
• Transport, telekommunikation och energi
• Jordbruk och fiske
• Miljö
• Utbildning, ungdom och kultur

EU:s förbindelser med resten av världen behandlas i rådet för utrikes frågor. Rådet för allmänna frågor ansvarar också för samordningen av de övriga rådskonstellationernas arbete, beredningen av Europeiska rådets möten, institutionella frågor och utvidgningen.

Det land som är EU:s ordförande leder rådets arbete och fungerar som ordförande vid mötena under den halvårsperiod som ordförandeskapet varar med undantag för utrikesrådet, där EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik är ordförande.

Rådets huvuduppgifter

• att anta EU:s lagstiftning, ofta tillsammans med Europaparlamentet
• att samordna medlemsstaternas allmänna ekonomiska och sociala politik
• att sluta internationella avtal mellan EU och andra stater eller organisationer
• att godkänna EU:s budget tillsammans med Europaparlamentet
• att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
• att samordna samarbetet mellan EU-ländernas nationella domstolar, polisväsen, tullmyndigheter och invandrarmyndigheter.

Rådets beslut förbereds i sammanlagt över 200 kommittéer och tjänstemannaarbetsgrupper. Den viktigaste är kommittén för de ständiga representanterna, Coreper, som samlas varje vecka och vars medlemmar består av medlemsländernas ambassadörer vid representationerna i Bryssel. Kommittén övervakar förutom beredningsarbetet även medlemsländernas nationella intressen på EU-nivå.

EU:s ordförandeland

Ordförandeskapet i EU roterar mellan medlemsländerna var sjätte månad enligt en på förhand fastställd ordning.

Ordförandelandets roll är central i EU:s interna arbete, men nuförtiden mindre synlig utanför EU.

Ordförandelandet har det huvudsakliga ansvaret för arbetet i Europeiska unionens råd, och har där betydande möjligheter att påverka vilka frågor som tas upp och behandlas under ordförandeperioden.

Ordförandelandet leder arbetet i ministerrådets olika konstellationer (med undantag av rådet för utrikes frågor) och de arbetsgrupper som förbereder ministerrådets möten. Arbetsgrupperna förbereder beslut och lagstiftning som sedan ministrarna fattar beslut om i ministerrådet.

Ordförandeländerna 2016–2025:

Beslut med kvalificerad majoritet

Rådet beslutar antingen enhälligt, med kvalificerad majoritet eller med enkel majoritet. I och med Lissabonfördraget har beslut med kvalificerad majoritet blivit mycket vanligare. Det har gjort beslutsprocessen klarare och effektivare.

Enhällighet bland medlemsländerna krävs fortfarande, bland annat när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, skattepolitiken och försvarssamarbetet. Enhällighet innebär att alla länder måste godkänna den föreslagna lösningen. Ett enda land kan hindra att den antas.

I och med Lissabonfördraget övergick man till en modell med dubbel kvalificerad majoritet, som innebär att kvalificerad majoritet i rådet (och i Europeiska rådet) kräver minst 55 % av medlemsstaterna och minst 65 % av unionens totala population.

För att förhindra ett beslut krävs dock alltid minst fyra medlemsstater. Dessutom måste minst femton medlemsländer finnas representerade i de 55 %. Modellen med dubbel kvalificerad majoritet togs i bruk den 1.11.2014.